För några dagar sedan skrev Doris om en homosexuell kille som hade blivit förskjuten av sin kristna familj. Doris var arg när hon skrev på sin blogg, och jag blev arg när jag läste den. Och det där har inte lämnat mina tankar, jag har funderat mycket över hur hans föräldrar har agerat. Tankarna har så klart gått till min dotter och om det skulle finnas någonting i hela världen som skulle få mig att förskjuta henne – och det skulle det så klart inte, inte som jag känner det nu. Men en sak är säker – en sån liten, ursäkta mig, fjantsak som vilken sexuell läggning hon har skulle aldrig i hela livet få mig att älska henne mindre.
En annan sak slog mig också. De där kristna föräldrarna som valt att förskjuta sin son pga hans sexuella läggning är ju med allra största sannolikhet också motståndare till att homosexuella ska få skaffa barn. Då skulle jag vilja fråga dem vad som gör dem bättre som föräldrar än ett homosexuellt par, de har ju förskjutit sitt eget barn och det måste ju ändå vara bland det värsta man kan göra mot sitt eget barn.
Så jag funderar på att skapa en kampanj – Nej till kristnas rätt att skaffa barn, för risken är stor att de förskjuter dem.
Och åter igen lägger jag till denna fantastiska låt, sångare och video.
Jag läste i tidningen idag att fr.o.m 1 oktober ska alla landsting kunna erbjuda icke medicinsk omskärelse av pojkar. Detta till stor del beroende på att man vill undvika att ingreppet görs ändå och då av icke medicinskt utbildade personer.