Nu slår sig stadens politiker för bröstet och tycker att de gjort något riktigt bra, kommunstyrelsens arbetsutskott har sagt ja till förslaget om att Umeå kommun ska införa tobaksfri arbetstid fr.o.m 1 september 2010!
Visst vet jag, precis som alla andra, att det är högst olämpligt och hälsovådligt att nyttja tobak i alla former, men nu börjar jag bli riktigt less. Ska verkligen en arbetsgivare kunna styra och ställa över sina anställda precis hur som helst? Och vad är egentligen syftet? Jo, de förklarar det med att de vill ha friskare personal och att det är hjälp till självhjälp. Men herre gud – är det det som är tanken, ja då måste de jobba lite hårdare tycker jag. Kanske endast tillåta frukt och grönt i matlådorna, förbjuda personalen att ta bilen till jobbet och i stället ta en rask promenad, ta bort alla kaffeautomater m.m.
Hade man pratat om att rökarna går ifrån sitt arbete flera gånger om dagen och därmed blir mindre effektiva – ja, då kanske jag hade köpt det. Även om jag är av den uppfattningen att det är bra med mikropauser och inte alls har den erfarenheten från alla arbetsplatser jag haft, tvärt om så har de rökare jag jobbat med varit MINST lika effektiva som alla andra, om inte mer. Hade de sagt att röken sätter sig i kläderna och eventuella astmatiker på arbetsplatsen riskerar att bli sjuka, ja då hade jag nog också i viss mån kunnat acceptera beslutet. Men när man pratar om hälsan – då tycker jag att det på något sätt blir så fel…om rökaren håller upp från rökandet under sin arbetsdag och sedan tar igen det och röker som en borstbindare på fritiden, då är ju vinsten lika med noll.
Det här med tobaksförbudet gör mig lika förbannad som att sjukhuset bestämde att ingen tobak längre skulle få säljas på sjukhuset och som att min pappa (82 år) måste visa leg när han ska köpa snus på ICA. Jag vill inte bo i en förmyndarstat och så länge det inte är förbjudet att hantera tobak i Sverige så tycker jag att vi vuxna människor ska få göra våra egna val.
Vissa ekvationer får jag helt enkelt inte att gå ihop, men så har jag i och för sig aldrig varit något mattesnille heller. Här i Umeå händer saker, kommunpolitikerna och de som styr har stora visioner för staden – visst, det låter väl bra men jag tycker nog att det finns lite annat som är viktigare att satsa på än vad de gör.