Här sitter jag vid min dator iklädd en varm kofta och drickandes en kopp the. Jag gnäller mest hela dagarna över att det är kallt, både inne och ute – jag fryser! Men nu måste jag påminna mig om hur bra jag faktiskt har det: Jag har ett hem, jag har kläder, jag har busskort, jag har tillgång till bil, jag har ett arbete och jag har pengar. Inte sjutton är det synd om mig! Jag måste lära mig att sluta klaga över såna småsaker som att jag fryser när jag går till och från bussen eller över att det drar kallt från fönstren här hemma.
Det gör ont i varje del av mig när jag tänker på att det i den här kylan finns massvis med människor som inte har det lika bra som jag; de har inget hem, de har ingen mat, de har inga varma kläder, de har inga pengar.
Nu ska jag inte bara sända de stackars hemlösa en tanke utan också en slant – genom Stadmissionen så klart!
