Får inte barn/ungdomar lära sig samma saker som jag fick när jag växte upp? Jag tänker på enkla saker som har med artighet och omtänksamhet att göra – t.ex att resa sig upp för äldre på bussen eller att inte ha sina smutsiga skor på sätet mitt emot. Jag åker lokalbuss i princip varje dag och jag vet faktiskt inte om jag under dessa snart sju år i den här stan någon gång sett någon i yngre tonåren resa sig för att ge plats åt någon gammal dam eller herre och sitter en yngling på en plats med säten mitt emot så är det nästan alltid så att de har fötterna på sätet mitt emot. Har ingen sagt till dem hur de ska göra, eller skiter de helt enkelt i det?
Jag har alls inte varit Guds bästa barn under min tonårstid, nej då – jag har gjort massor med saker som jag inte borde ha gjort, men grundvärderingarna fanns alltid med ändå. Jag skulle aldrig ha vågat kaxa mig mot någon som var äldre, visste mycket väl att man ska visa respekt och hänsyn till andra, t.ex genom att resa sig för äldre på bussen och att inte smutsa ner där andra ska sitta.
Det var sånt som jag fick lära mig när jag växte upp och inte har jag farit illa av det, tvärt om.
