Så har vi då äntligen fått det glada beskedet att vi får den lägenhet vi vill ha. Eller egentligen var det en annan lägenhet vi ville ha först, men i fredags ringde fastighetsägaren och sa att den hade gått till en bekant till honom. Innerligt besviken blev jag, men jag hann inte mer än säga ”Jaha, det var ju trå….”, så blev jag avbruten av fastighetsägaren som sa ”Men jag kommer att få en annan lägenhet bara en liten bit bort och jag vill verkligen att ni ska ha den. Så ring de som bor där nu och be att få kolla och så hörs vi sen”. Sagt och gjort, vi ringde och fick komma med en gång och kolla och glädjen var stor när vi upptäckte att den lägenheten var än finare än den första och dessutom hade ett bättre läge! Så nu blir den vår! Maken får krypavstånd till jobbet, dottern får detsamma till skolan och jag kommer betydligt närmare min arbetsplats än jag är nu – det kan verkligen inte bli bättre. Så nu ska vi bli stadsbor!
Den här möjligheten kommer sannerligen i grevens tid för problemen med grannarna blir bara större och större. Hela helgen har de ”underhållit” oss med sin musik, på allra högsta volym och dessutom skriker hela grannfamiljen i högan sky i försök att överrösta musiken. På söndag fick vi nog och ringde störningsjouren som först kom in till oss och lyssnade och de tyckte att det var vedervärdigt hur högt grannarna spelade sin musik och gick dit och sade till dem. Men ingen ska tro att det blev speciellt mycket bättre av det. Nej då, grannfrun hade till och med mage att komma och ringa på vår dörr efteråt och ifrågasätta varför vi inte låter dem spela sin musik!
Som sagt, det ska bli underbart skönt att komma härifrån.
