En kollega till mig reflekterade över en sak igår. Hon, liksom hennes man, fyller 40 den här hösten. Hon blev kallad på 40-årskontroll och även han. För henne var det inget mer med det, hon fick sin kallelse och gick dit. Men han fick först en kallelse PLUS att dagen innan ringde någon från hälsocentralen och ville bara påminna honom om att han hade en tid nästa dag! Då erinrade hon sig också en tidigare händelse. Hon hade varit hemma och VAB:at, fyllt i blanketten till FK och skickat in den. Efter ett tag fick hon tillbaka blanketten med markering på någon liten ruta som hon missat att fylla i, så hon fick kryssa i den och skicka tillbaka blanketten. Hennes man hade en annan gång varit hemma och VAB:at, gjort samma misstag som henne, men han fick inte blanketten återsänd med en markering, nej honom ringde de från försäkringskassan och gjorde sedan ändringen åt honom!
Är det månne så att det har att göra med att man behandlar män och kvinnor olika? Att de kvinnliga tjänstemännen på olika myndigheter och instanser värnar lite mer om männen och tror att de behöver lite extra hjälp och omhändertagande? Eller var det här bara tillfälligheter?
Härom dagen var vi några på jobbet som satt och pratade om en människa som oftast blir så himla arg när någon säger till henne att hon måste göra något som hon egentligen inte vill. Det kan vara små, självklara saker egentligen, men just det där att någon säger till henne gör att hon går i taket. Då sa den enda killen i sällskapet ”Hon borde ha fått göra lumpen”. Först var det ingen av oss andra som fattade vad han egentligen menade med det, men då förklarade han ”Ja, då hade hon fått lära sig ta order”. Och då gick det upp ett ljus för mig – det är ju så himla sant det han sa!