Posts Tagged ‘Kvinnligt och manligt’

Kvinnor äter fiberrikt och män dricker öl

lördag, augusti 28th, 2010

Dottern gjorde en ganska korrekt reflektion idag. Vi kollade på en reklamfilm för K-special och de pratade om sundare matvanor, då sa dottern ”Det är alltid tjejer i såna här reklamfilmer” och visst har hon rätt! Så fort det handlar om sånt som är hälsosamt och sunt, då är det kvinnor i reklamfilmerna, är det t.ex öl och spel (tips, trav, lotto etc) så är det män. Konstigt.

Ett litet samtal

tisdag, augusti 10th, 2010

Samtal framför tv:n:

Dottern: Ibland är det jätteroligt att vara tjej.
Jag: Hur tänkte du då?
Dottern: Vi tjejer är ju bättre än killarna på nästan allt.
Jag: Jaha, finns det något som killarna är bättre på då?
Dottern: Ja…slåss, vara coola, vara viga, vilja pussas – men de är sämre på att pussas.

Be inte om ursäkt!

onsdag, juni 16th, 2010

Läste en krönika av Amanda Widell och det slog mig att hon har så himla rätt. Vad är det som gör att vi mammor är så rädda för att vara obekväma på våra arbetsplatser när vi måste skynda iväg för att hämta våra barn eller stannar hemma med dem när de är sjuka? Hon skriver så väldigt klokt om detta här.

Fram för fler lata flickor!

torsdag, maj 20th, 2010

Jag har precis läst klart boken ”Familjens projektledare säger upp sig” och jag kan väl enkelt sammanfatta den med att det inte är någon ”Må bra-bok”, för jag blev ruggigt irriterad. Men jag antar att det också var tanken med hela boken. Hur som helst så kan jag varmt rekommendera den – men var då medveten om att den sannolikt inte kommer att förbättra ditt humör. Den är skriven av Gunilla Bergsten, som fram tills nu var helt okänd för mig.

Ett par rader på slutet kändes himla viktiga, det står ”Vi måste låta bli att fostra duktiga flickor. Lösningen är inte bara att vi kvinnor fostrar våra söner till mer jämställda män. Det viktigaste är att fostra våra tjejer till lata flickor. Flickor som tar plats, tar för sig och inte servar någon”. Klokt sagt, tycker jag.

Kvinnornas makt över jordbävningar

söndag, april 25th, 2010

Jag läste en intressant debattartikel i Expressen idag. Den handlar om att Belgien väntas bli det första landet i Europa som förbjuder burka och andra heltäckande klädedräkter och vilka reaktioner det väckt hos Amnesty international och även hos allas vår superfeminist Gudrun Schyman.

När det handlar om såna här saker kan jag ställa mig lite skeptisk till att vi som är födda i Sverige av svenska föräldrar ska uttala oss och tycka och tänka om vad som är rätt och fel. Är man inte insatt i den kultur och religion det handlar om är det ju lätt att ha åsikter, men vad vet vi egentligen om bakgrunden etc? Men i det här fallet är debattartikeln skriven av Sara Mohammad som själv är född och uppvuxen i Irak, hon har vigt sitt liv åt att få igång diskussioner kring hedersvåld i Sverige och borde faktiskt veta en hel del om detta ämne. Och i alla fall jag tror att hon är inne på helt rätt linje, läs själv och begrunda hennes ord.

Sen måste jag tillägga att jag är så oerhört imponerad av dessa starka kvinnor som kommer från kvinnoförtryckande kulturer, men ändå vågar stå emot och stå upp för sina rättigheter. Det kostar dem ofta mycket, de lever under skyddad identitet och med ständiga hot från sina familjer och sin omgivning. Det kallar jag mod!

Det ständiga samvetet

måndag, mars 22nd, 2010

Ständigt hör man folk oja sig över att de sovit bort halva dagen för att de inte klivit upp i ottan och så fort solen tittar fram så MÅSTE de gå ut. ”Man kan ju inte sitta inne i det fina vädret”, men tänk för att det kan man! Vill man det så kan man det. Det där är vi väl alla uppväxta med, att man inte får sova bort halva dagen och att man måste ut i det fina vädret och jag hör mig själv säga så till dottern också (alltså det där med att gå ut, för den här unga fröken sover minsann inte bort några halva dagar, tyvärr).

Men visst kan man väl strunta i att gå ut även om det råkar vara fint väder ute? Och inte sjutton kan jag tycka att det är ”finare” att vara morgonpigg än kvällspigg!

Jag är lite less på det här ständiga dåliga samvetet som poppar upp i alla möjliga sammanhang. Varför inte göra som det känns bäst just för mig själv och strunta i alla måsten och krav?

Jag är också lite allergisk mot ordet ”unna”. För mig känns det typiskt kvinnligt, att man ska skylla på något bara för att man gjorde något som kanske inte ”borde” ha gjorts. Hur ofta hör man inte kvinnor säga ”Jag tyckte att jag kunde unna mig en kaka till kaffet”. Herre Gud, var det någon som missunnade henne den, eller? Jag har aldrig någonsin hört en man säga på det viset, vill de ha den där kakan så tar de den – that’s it.

Konstigt fenomen

lördag, december 5th, 2009

Märkligt det här – nu hyllar en massa människor Elin Woods för det man tror har hänt. Alltså, att hon skulle ha pucklat på honom pga att han varit otrogen. Jag undrar bara, om det hade varit ombytta roller och hon hade varit den som var otrogen och han den som slagit – skulle man ha hyllat honom då? Skulle inte tro det.

Ordervägrare

måndag, augusti 31st, 2009

42-15732320Härom dagen var vi några på jobbet som satt och pratade om en människa som oftast blir så himla arg när någon säger till henne att hon måste göra något som hon egentligen inte vill. Det kan vara små, självklara saker egentligen, men just det där att någon säger till henne gör att hon går i taket. Då sa den enda killen i sällskapet ”Hon borde ha fått göra lumpen”. Först var det ingen av oss andra som fattade vad han egentligen menade med det, men då förklarade han ”Ja, då hade hon fått lära sig ta order”. Och då gick det upp ett ljus för mig – det är ju så himla sant det han sa!

På de flesta arbetsplatser jag haft – och det är faktiskt väldigt många – så har det varit övervägande delen kvinnor som har jobbat. Och det har varit tjafsigt och gnälligt och många har klagat på chefen (som oftast också varit en kvinna) och ifrågasatt och varit misstänksamma som om de alltid trott att allt hon sagt och bestämt har varit mest för att jävlas med alla andra. De har haft svårt att ta till sig att chefen är chef och chefen har rätt att bestämma och när hon/han har bestämt något så är det bara att inse att det är det en chef är till för – att fatta beslut och bestämma. Jag har funderat en del över det fenomenet, varför det är så svårt att fatta att man måste lyda order, ibland gillar man besluten och ibland inte, det är liksom det som är grejen när man är anställd.

Nu gav min käre manlige kollega mig svaret – vi har inte gjort lumpen och därmed inte lärt oss ta order! Det är därför vi har en förmåga att tjafsa och ifrågasätta och inte bara säga ”Ok, jag hör vad du säger och jag gör det du ber mig”.