För typ 28 år år sedan (!) hade jag och min bästa kompis förmånen att kunna prova på att bo utomlands. Vi styrde vår färd mot Grekland, en liten ö som heter Kalymnos. På den tiden var det inte så jättevanligt att man åkte utomlands och jobbade, möjligen som au pair någonstans, men inte att man på egen hand drog iväg och sökte jobb som vi gjorde. Dels pga att det inte gick att få vare sig arbets- eller uppehållstillstånd i så speciellt många länder, Grekland inbegripet. Men vi åkte iväg på vinst och förlust och det har jag aldrig någonsin ångrat. Turismen var inte heller så värst utbredd på Kalymnos, så det blev ganska stor uppståndelse när vi kom dit för att bo och jobba, men vi blev på grekiskt vis emottagna med stora famnen av alla, inklusive de polisiära myndigheterna som såg mellan fingrarna och inte låtsades om att vi gjorde något olagligt. Inga andra tjejer vistades ute ensamma, förutom vi och några turister som hittade dit. Bara det gjorde oss till någon typ av ”kändisar” på ön och vi förstod också att det förpliktigade så vi skötte oss klanderfritt – tro det eller ej 
Eftersom Kalymnos inte hade speciellt mycket turister och Grekland på den tiden inte hade engelska som obligatoriskt ämne i skolan, var det inte lönt att tro att vi skulle komma så speciellt långt med vår engelska. Så vi fick vackert se till att lära oss grekiska för att kunna kommunicera med befolkningen. Men det var ju inte gjort i en handvändning så vi fick hålla till godo med deras knaggliga engelska och ibland fick vi oss ett gott skratt. Som när vi satt på en bar med ett gäng kompisar, någon sa ”I’m hungry”, ”Me too”, svarade min kompis…då gick det upp en snilleblixt hos den tredje som tog ordet ”Me three” och så fortsatte det med både ”Me four” och ”Me five” och ingen förstod varför vi höll på att skratta på oss. En annan gång kom en kille förbi där vi bodde och sa ”Go Telendos”, vilket betydde att han skulle åka till grannön, men vi förstod inte om han med det han sa försökte fråga om vi ville följa med så vi frågade kort och koncist, eftersom han inte förstod så speciellt mycket, ”Together?”. Han skakade sorgset på huvudet och sa ”No, onegether” – han skulle alltså åka ensam. Slutligen var det aningen svårt att hålla sig för skratt när tanten som vi bodde hos – vi hyrde ett hus på hennes gård – kom och gestikulerade till oss att hon ville att vi skulle plocka ner tvätten som vi hade på tork på gården. Hon försökte förklara varför och sa sorgset ”Me father very very sick, now kaputt”. Det innebar alltså att hennes far hade dött och när någon har gjort det får man inte arbeta och därmed ville hon inte att vår tvätt skulle hänga ute så att det såg ut som om hon hade tvättat efter hans död.
