Jag tycker att Daniel tillsammans med sina vänner kan få göra precis hur han vill utan att vi ska börja ha läsarundersökningar och höra ”experternas” utlåtande. Vad jag däremot finner upprörande är att staten äger fastigheter där kungen har dispositionsrätt och utser hyresgäster – varför görs ingen läsarundersökning om det?

Han har blivit arbetslös, men om han inte vill så behöver han inte jobba mer i hela sitt liv. Och vill han jobba så kommer arbetsgivarna att stå på kö för att anställa honom. Nej ni, mitt medkännande får han inte i alla fall.

En intressant diskussion de här två herrarna emellan har uppstått – läs!

Klart hon inte skulle, om hon inte var ihop med honom skulle ingen annan veta vem hon var och utan Zlatans pengar skulle hon antagligen inte ha råd att köpa de kläder som hon har. Det fattar väl vem som helst!

I förrgår tillkännagav Reinfeldt vem som skulle bli Moderaternas gruppledare, hon heter Anna Kinberg Batra och är en kvinna som jag aldrig hört talas om tidigare. Men namnet Batra är ju bekant så jag var tvungen att googla och ja – hon ÄR gift med David Batra! Jag har inte riktigt kommit över det ännu – David verkar ju vara en glad lax, hur sjutton kommer det sig att han ingått äktenskap med en tråkig politiker? Eller KAN det vara så att jag har fel, att politiker faktiskt är precis som alla andra människor; en del roliga, en del mindre roliga?

Det har hänt mycket sedan prins Bertil för många många år sedan skyddades av alla svenska media. Han hade ett hemligt förhållande med Lilian i flera år, de bodde till och med tillsammans, men tidningarna hade en hemlig överenskommelse – de skrev ingenting om dem och de publicerade inga bilder. De lämnade dem helt enkelt i fred.

Nu är det andra tider, vi matas dagligen med uppgifter – mer eller mindre sanna – om vartenda steg våra kungligheter tar. Jag, som inte alls bryr mig om monarkin på något vis utan hellre skulle se att den avskaffades, kunde inte bry mig mindre. Jag är totalt ointresserad av vad de gör och inte gör. Men samtidigt lider jag med dem, för de är precis som alla vi andra gjorda av kött och blod och har känslor de med. Det går inte att förstå hur onormala liv de lever, hur det känns att få stora rubriker på varenda tidning i landet när fästmannen varit otrogen eller när man råkar förälska sig i en person som inte ”passar sig” för en kunglighet.

Men så länge vi andra älskar att gotta oss i andras olycka och lycka så lär tidningarna fortsätta – det är ju det de tjänar sina pengar på.

Vart är vi på väg? Är det verkligen sånt här vi vill läsa om i våra kvällstidningar? Kan inte Se&Hör och andra obehagliga små veckotidningar få syssla med den här formen av ”journalistik” i stället?