Såg idag ett reportage om en 62-årig kvinna som nyss fött tvillingar! Att hon är så förbaskat dum och oansvarig så hon tycker att det är lämpligt att skaffa barn i den åldern är fruktansvärt, men vad sjutton har en läkare som går med på att utföra konstgjord befruktning för arbetsetik? Ingen alls enligt mig. Om jag skulle få bestämma skulle damen i fråga anmälas för grov barnmisshandel och doktorn för medhjälp – stackars stackars barn!
Posts Tagged ‘Föräldraskap’
-
Gammelmor
maj 21, 2010 by mammispammis
Category Blandat | Tags: Barn,Föräldraskap | 2 Comments
-
Fram för fler lata flickor!
maj 20, 2010 by mammispammis
Jag har precis läst klart boken ”Familjens projektledare säger upp sig” och jag kan väl enkelt sammanfatta den med att det inte är någon ”Må bra-bok”, för jag blev ruggigt irriterad. Men jag antar att det också var tanken med hela boken. Hur som helst så kan jag varmt rekommendera den – men var då medveten om att den sannolikt inte kommer att förbättra ditt humör. Den är skriven av Gunilla Bergsten, som fram tills nu var helt okänd för mig.
Ett par rader på slutet kändes himla viktiga, det står ”Vi måste låta bli att fostra duktiga flickor. Lösningen är inte bara att vi kvinnor fostrar våra söner till mer jämställda män. Det viktigaste är att fostra våra tjejer till lata flickor. Flickor som tar plats, tar för sig och inte servar någon”. Klokt sagt, tycker jag.
Category Blandat | Tags: Barn,Böcker,Familj,Föräldraskap,Kvinnligt och manligt,Livet,Relationer | 3 Comments
-
Sicket elände!
maj 17, 2010 by mammispammis
Idag blev jag arg – riktigt arg! Dottern och många av hennes kompisar hänger på en sida på internet som heter Go supermodel. Det går i korthet ut på att skapa modeller, köpa fina kläder till dem (med låtsaspengar) och få andra att rösta på den modell man har. Den som har snyggaste modellen får flest poäng och också flest vänner. Känns inte vidare sunt, tycker jag. Men det har varit ett populärt ställe och vi har väl ändå tyckt att det varit okej att hon hållit till på den sidan. Mer och mer har jag dock börjat förstå att alla inte är så vidare snälla mot andra där utan säger dumma saker och trycker ner varandra. Idag rann dock bägaren över när dottern ledset säger att en 16-årig tjej, som också hänger på den sidan, har skrivit en riktigt dum kommentar på något som dottern skrivit. Dessvärre blev dottern ledsen över vad som stod där och raderade bort det på en gång så jag inte hann läsa och när hon skulle berätta för mig vad som stod mindes hon inte allt. Dock räckte det hon kom ihåg för att jag skulle gå i taket, hon hade börjat med ”Din jävla hora, du har förstört mitt liv…”. Detta för att dottern sagt till henne att hon kanske var lite för gammal för att min dotter och hon skulle börja chatta med varandra (tjejen 16 år och dottern snart 9)!
Så nu har vi pratat igenom det här och tillsammans bestämt att dottern inte ska hänga där mer utan hålla sig till typ KP:s hemsida som är ett föredöme i den branschen. Dottern själv verkar inte tycka att det är någon större förlust att inte få vara på Go supermodel längre och det känns ju skönt att vi inte ska behöva bråka om det och bestämma över hennes huvud att hon inte får vara där. Eftersom jag själv använder internet väldigt regelbundet så är jag definitivt ingen motståndare till att barnen kan använda datorn både till spel, chatt och annat, men jag tycker att det är dags att alla föräldrar, och andra vuxna som finns i barnens och ungdomarnas närhet, ser till att ha inblick i vad barnen sysslar med vid datorn, tjatar och frågar och ber att få kolla vad de sysslar med. Det är också viktigt att vi lär dem etik och moral när det gäller nätet, inhämtar kunskap själva, får dem att inse att man inte får säga vad som helst bara för att man skriver ner det och inte råkar ha mottagaren face-to-face. För annars tror jag att vi kommer att se en generation i avsaknad av empati, spärrar och gränser växa upp.
Category Blandat | Tags: Barn,Föräldraskap,Internet | 3 Comments
-
Vart tog alla pappor vägen?
maj 11, 2010 by mammispammis
Ikväll har jag varit på ett ganska intressant möte. Det var ett möte för alla flickor i dotterns klass, och så föräldrarna förstås. Det var skolan som hade kallat till detta möte med anledning av att det är väldigt mycket tjafs i tjejgruppen, mycket energi går åt till onödiga konflikter och bråk. Egentligen är det en bunt jättemysiga och roliga tjejer, men det kanske är så att de alla är lite för lika; viljestarka, envisa och framåt. Det leder till att det hela tiden är en kamp om vem som ska bestämma, vem som ska vara med vem osv och det blir så klart jobbigt för alla inblandade.
Det känns jätteskönt att vi har mycket kloka lärare och fritidspersonal, som ser problemen och snabbt vill ta itu med dem. Dessutom är det idel kloka föräldrar som verkar engagerade och villiga att hjälpa till att få en förändring. Men det som gjorde mig aningen fundersam på kvällens möte var att det av 13 föräldrar endast var en (!) pappa där. Ju mer jag tänker på det desto mer börjar jag undra om det inte hade varit bra om det hade varit många fler pappor där, kvinnor och män har ju lite olika sätt att lösa och hantera konflikter så det kanske hade varit bra att få ett manligt perspektiv på det hela.
Sedan är det ju intressant att fundera över varför det var så att inte fler pappor slöt upp…
Category Blandat | Tags: Barn,Föräldraskap,Könsfrågor | 2 Comments
-
En liten svacka…
maj 9, 2010 by mammispammis
Igår hade jag och dottern en riktig urladdning, ett storbråk kan man nog kalla det. Det pågick en lång stund, men självklart blev vi sams efteråt – som alltid. Det som hände resulterade dock i att mitt självförtroende som mamma sjönk väsentligt och jag började starkt ifrågasätta min mammaroll och om jag verkligen sköter den så bra som jag borde. I morse satt känslan kvar och när jag satt på bussen på väg till jobbet började jag fundera över mig själv; vem jag är, vad jag gör och vad jag inte gör och blev ganska nedstämd av mina tankar.
Från det vi är små får vi lära oss att alla människor är bra på nånting och då jag började fundera över vad jag egentligen är bra på tog det liksom stopp – vad sjutton är jag egentligen bra på? Ingenting känns det som. Jag är inte bra på att laga mat, inte på att baka, inte på att städa, inte på att spara pengar, inte på att ha bra tålamod och inte på att vara mamma – i alla fall känns det så just nu.
När jag söker jobb, vilket jag faktiskt är ganska bra på, så tycker jag inte att det är några större problem att på intervjuer svara på vad jag har för bra och dåliga sidor. Men då gäller det jobbet och där har jag hyfsat bra självförtroende, jag vet vad jag kan och jag vet också mina begränsningar. På det privata planet, och gällande självkänslan, är allt så himla mycket svårare.
Men, som tur är brukar mina svackor inte hålla i sig allt för länge, så snart kanske jag kan intala mig sjäv att jag åtminstone duger och kanske är lite lite bra på nånting i alla fall.
Category Blandat | Tags: Barn,Föräldraskap,Självförtroende,Självkänsla | 6 Comments
-
Inte bara på mitt vis
april 4, 2010 by mammispammis
Jag har inte riktigt insett det själv förut, men jag är något av en kontrollmänniska när det kommer till vissa saker. Det blev extra tydligt för mig när jag fick barn, plötsligt kunde inte allt göras på ”mitt” vis utan det kom en ny liten varelse som väldigt gärna ville vara med och bestämma.Sist var det julgranen, jag har alltid varit ganska noga med hur den ska se ut när den är färdigklädd. I många år hängde det endast pumlor (julgranskulor alltså för er som inte upptäckt detta fantastiska ord ännu) och glitter, vackert och stilrent. Men så började dottern komma hem med små egenhändigt tillverkade juldekorationer som absolut skulle hängas upp och då var det bara att släppa kontrollen. Värst var det nog ändå denna julen då dottern och hennes kompis körde ut mig från vardagsrummet och insisterade på att klä granen helt själva. Men sanningen att säga så blev resultatet riktigt bra.
Idag hände det ånyo. Här skulle bakas påsktårta och när det kommer till garneringen ger sig återigen mitt kontrollbehov till känna. Självklart ville dottern göra tårtan och jag tänkte att visst, nu måste jag faktiskt släppa in henne, kan ju inte stå här och vara petig och envis och bestämma hur allt ska vara. Så hon fick fria händer – och självklart blev det en alldeles fantastiskt fin tårta.
Jag känner att krypningarna i kroppen när jag måste behärska mig för att inte ta över minskar mer och mer för var gång som jag tar ett steg tillbaka och efteråt känns det så klart jättebra, hon får känna att hon får göra saker på sitt alldeles egna sätt och jag får se att jag inte alltid kan och vet bäst.
Category Blandat | Tags: Barn,Föräldraskap,Självinsikt | 3 Comments
-
75-procentare
mars 29, 2010 by mammispammis
Som deltidsarbetande börjar jag bli ganska less på att ständigt och jämt få höra kommentarer om hur bra jag har det som får gå hem tidigare än de andra. Visst, jag stämplar ut 2½ timme före de som jobbar heltid, men det är heller inte gratis – jag skrattar inte speciellt högt när mitt lönebesked kommer på posten. Att jobba deltid är inte alltid en dans på rosor, väldigt ofta infinner sig en känsla av otillräcklighet och det är stressande
Category Blandat | Tags: Arbete,Föräldraskap | 6 Comments
-
Mesproppar
mars 22, 2010 by mammispammis
Vad är det för fel på en del föräldrar? Varför har de så svårt att säga nej? Nu klagas det i tidningen över att leksaksaffärer har börjat sälja godis och visst, jag kan väl också tycka att det säljs alldeles för mycket godis i vårt land, men jag behöver ju faktiskt inte köpa det. Kvinnan i artikeln drar sig till och med för att ta barnen med sig till mataffären för att det blir så mycket tjat om godis, men det går faktiskt att säga nej till sina ungar och håller man fast vid det nej:et så borde det inte bli några större problem.
I perioder har dottern varit en riktig tjatmoster och velat ha allt hon sett, men vi har kunnat eleminera mycket av det tjatandet genom att redan innan vi går in på affären säga ”Idag ska vi inte köpa någon leksak eller något godis” och då vet hon det. Jag tycker att så många verkar ha så otroligt svårt för att sätta gränser och klarar de inte av det när barnen är små, hur sjutton ska det då bli när de blir tonåringar undrar jag?
Jag tror att jag skrivit om det förr, men ett skräckexempel för mig är hur det varit på dotterns fritids. Där finns det föräldrar som när de hämtar sina barn får höra ”Neej, jag vill inte gå hem nu” (så gör även dottern ganska ofta), då säger föräldrarna ”Jaha, lilla gumman/gubben, men då går jag hem och kommer tillbaka om en timme och hämtar dig”! Det här blev så klart ett problem för fritidspersonalen så vi alla fick hem brev om att den tid man skrivit upp som hämtningstid är den tid som gäller, man kan inte gå hem för att sedan komma tillbaka och hämta barnet när det passar för honom/henne. För mig är det där så självklart – vi har dottern på fritids därför att vi jobbar, när vår arbetsdag är slut och vi hämtar henne, ja då behöver vi inte fritids tjänster längre och då ska hon hem. Det skulle väl aldrig någonsin falla mig in att låta henne stannar kvar och sedan gå dit efter en stund igen för att se om hon behagar hänga med den gången då. Däremot kan jag sätta mig ner och vänta medan hon gör klart det hon höll på med precis när jag kom, det kan jag gärna bjuda på, men så fort jag kommer innanför fritids dörrar är ansvaret över henne mitt och inte personalens.
Jag tror att man gör barnen en riktig björntjänst om man mesar och inte törs säga ifrån och bestämma.
Category Blandat | Tags: Barn,Föräldraskap | 5 Comments
-
Att våga vara sig själv och stå emot
mars 20, 2010 by mammispammis
Som förälder vill jag ju tro att jag har en stor betydelse i vad mitt barn får för värderingar i livet. Jag vill lära henne att vara tolerant och vidsynt när det gäller synen på andra människor och försöka få henne att vara så fördomsfri som möjligt och också att vara en bra medmänniska. Samtidigt är jag ytterst medveten om hur mycket den övriga omgivningen påverkar henne och där spelar så klart kompisar en stor roll, hon tar intryck från det hon hör och ser dagligen i skolan och på fritiden och sedan blir det upp till henne att försöka sortera allting efter egen förmåga och hitta sin egen väg.
Jag minns när dottern hade gått på dagis ett tag, lite nu och då blev jag varse att en ny värld hade öppnats för henne. Plötsligt sa hon ”dumma” saker, saker som hon aldrig hade hört sägas här hemma utan måste ha hört någon kompis säga. När hon blev arg kunde hon lyfta armen som om hon skulle slåss, något som hon heller aldrig varit med om här hemma. Det var lite skrämmande. Innan dess hade vi levt i vår skyddade värld här hemma och vi kunde skydda henne från allt ”ont” där ute.
Någonstans tror jag ändå att de grundvärderingar man får med sig hemifrån är viktiga, de bär man med sig hela livet och de kan vara till nytta när man utsätts för diverse frestelser och påtryckningar av den övriga omgivningen. Så var det i alla fall för mig, under tonårstiden var jag ganska stökig, jag rökte, drack och umgicks med raggare – självklart utan mina föräldrars godkännande. Jag ljög massvis för dem och så här i efterhand undrar jag hur sjutton de kunde vara så naiva att de köpte mina lögner. Men mitt i min stökighet fanns ändå någon slags moral och gräns, i slutet på 70-talet flödade drogerna ganska fritt, många i min omgivning sniffade och rökte hasch, men aldrig någonsin slog mig tanken att jag skulle prova – det var helt otänkbart för mig. Och det är jag så klart väldigt glad över idag, jag stökade lite så där lagom och hade ändå någorlunda kontroll på mitt liv och en gräns för vad som kändes okej och inte.
Så därför fortsätter jag att tro att jag kan ge min dotter sunda värderingar, lära henne vad som är rätt och fel och därmed hoppas att hon kan och orkar stå emot eventuella påtryckningar från sin omgivning.
Category Blandat | Tags: Barn,Föräldraskap | 2 Comments
-
Mammas lilla bebis
mars 10, 2010 by mammispammis
Här sitter jag mitt i natten och funderar lite smått på hur dottern har det. För första gången är hon på ett övernattningsläger på 4H-gården och kring 23-tiden kom ett mess på mobilen ”Jag kan inte sova”. Jag försökte skriva några uppmuntrande rader tillbaka och föreslog att hon skulle ta fram en bok och läsa sig trött, men fick då svaret ”Det är inte lämpligt och jag är inte så glad. Alla andra sover”. Åter igen försökte jag uppmuntra henne med ett svar och sedan hörde hon inte av sig mer. Då gjorde det lite ont i mammahjärtat, är hon ledsen, gråter hon…så gick tankarna. Samtidigt vet jag ju att det inte är någon större fara, hon har kompisar och ledare där och till slut somnar man ju av utmattning och i morgon när hon vaknar är det inte mörkt och tyst längre. Då får de äta frukost tillsammans och sedan vara med alla djuren tills det är dags att åka hem. Och då känner hon sig nog lite extra stor av att ha varit på ett sånt läger.Min lilla bebis börjar bli stor och utmanar sig själv och provar på nya saker mest hela tiden. Och för varje ny utmaning som hon klarar av växer hon ytterligare lite mer.
Category Blandat | Tags: Barn,Föräldraskap | 2 Comments
