Jag älskar verkligen att läsa böcker, men jag har kanske ett lite annat förhållningssätt till böckerna än många andra. Jag blir lite snål och köper inte inbundna böcker utan väntar tills de kommer ut i pocketupplaga, vill jag läsa en bok genast den kommit ut ställer jag mig i kö för att låna den på biblioteket i stället. Jag sparar sällan böckerna, vill någon annan ha dem när jag läst ut dem får de dem gärna – så slipper de samla damm i bokhyllan. För mig är själva boken inte viktig, det är innehållet som är det väsentliga. Jag läser aldrig om böcker, med ett undantag ”Fjärilen i glaskupan” – den bok som funnits längst i min ägo och som jag aldrig gör mig av med.
Sedan är det en annan sak som säkert kan te sig besynnerlig för många – jag tycker inte om att få böcker av andra. Visst, ibland kan det hända att jag önskar mig någon speciell bok och får jag den så blir jag så klart jätteglad. Men att få ett paket med en för mig helt främmande bok gör mig lite nervös, detta för att jag känner att även om jag alls inte gillar den här boken så måste jag genomlida den eftersom det är en present – annars känner jag mig otacksam och oartig. Ibland har det så klart hänt att jag blivit överraskad och verkligen gillat den bok som jag fått och det är ju toppen. Men risken finns som sagt att det är en bok som alls inte faller mig i smaken och då blir det bara jobbigt. Därför köper jag helst mina böcker själv.
För något år sedan var det en snäll vän (hej Eva!) som skickade mig någon form av kedjebrev som innebar att alla som fick det där brevet skulle skicka iväg en bok till en eller flera personer (jag minns inte så noga) och det skulle i slutänden leda till att jag skulle få massor med böcker från andra människor. Det var så klart i all välmening som hon skickat det till mig, men jag fick nästan hurven – hemska tanke, ska ANDRA välja böcker åt mig, det kan ju bli hur tokigt som helst!
