RSS Feed

Posts Tagged ‘Böcker’

  1. Tryckfelsnisse

    januari 4, 2011 by mammispammis

    Lycka är att hitta en bra bok. Men för mig räcker det inte bara med att handlingen är bra, den måste vara välskriven också. En ”dåligt” skriven bok kan förstöra hela läsupplevelsen för mig. Just nu håller jag på med en sådan bok, den heter ”Vredens tid” och är skriven av Stefan Tegenfalk. När jag hittade den boken blev jag glad, det är del 1 i en triologi och då visste jag ju att om jag gillar boken finns det två till att fortsätta med. Men trots att handlingen är bra så funkar det inte, på varje sida kan jag hitta antingen stavfel, borttappade ord eller övriga språkfel och till slut blir det så att jag fokuserar mer på det än på själva historien.

    Jag fattar inte riktigt hur det kan bli så här, korrekturläser man inte böckerna innan man trycker dem?


  2. Här är han!

    december 2, 2010 by mammispammis

    Ozzy har kanske inte tillhört mina största favoriter rent musikmässigt. Visst, en och annan låt har jag gillat, men inte mer än så. En gång i tiden var han dessutom väldigt snygg, även om det numera är mycket svårt att tro. Hans liv har dock fascinerat mig, inte minst efter att jag följde tv-serien The Osbournes – ett av de mest underhållande program jag någonsin sett faktiskt. Därför är jag nu så himla glad över att hans självbiografi översatts till svenska och att jag lyckats få tag på den på biblioteket. Jag har mycket höga förväntningar på boken och efter att ha läst inledningen känns det hoppfullt.


  3. Gissa vem?

    december 2, 2010 by mammispammis

    Äntligen har jag den i min hand – självbiografin som jag längtat så länge efter att läsa. Inledande sidor bådar gott:

    ”Dom sa att jag aldrig skulle skriva den här boken.
    Men dom kan dra åt helvete – för här är den.
    Nu måste jag bara komma ihåg nåt…
    Helvete, jag minns ingenting.
    Förutom det här då…”

    ”Andra människors minnen av det som händer i den här boken kanske inte överensstämmer med mina. Det är inte nåt jag tänker bråka om. Dom senaste fyrtio åren har jag varit fullproppad med sprit, kola, syra, Quaaludes, lim, hostmedicin, heroin, Rohypnol, Klonopin, Vicodin och en mängd andra tunga substanser som är för många att lista här. Vid flera tillfällen har jag tagit samtliga samtidigt. Jag är inget uppslagsverk direkt, om vi säger så. Det du läser här är vad som sipprade ur degklumpen jag kallar min hjärna när jag bad den om min livshistoria. Varken mer eller mindre…”.

    Någon som kan gissa vem boken handlar om?


  4. På hisshumör!

    november 20, 2010 by mammispammis

    Långledig helg – vilken lyx. Jag är ledig fredag-måndag, fyra dagar, och jag bara njuter. Fredagen gick åt till att sova bort hela förmiddagen, härligt. Idag har jag också haft en lugn dag, maken tog dottern till hennes klättring och sedan for de iväg för att ställa in slalomutrustningen för säsongen, hon har ju växt sen sist. Väl hemma satte maken igång med att fixa middagen som sedan intogs framför tv:n medan vi kollade på första Harry Potter-filmen på tv. Jag har ju både läst böckerna och sett filmerna tidigare, men varje gång blir jag lika fascinerad. Vilken fantastisk kvinna JK Rowling är, vilken fantasi hon besitter! Att så detaljerat ha kommit på allt detta är ju helt magiskt!

    Tv-kvällen avslutades så klart med ”Så mycket bättre” och då fick jag en kvinna till att hylla – Lill Babs! Jag hade aldrig någonsin trott att jag skulle säga så speciellt många positiva saker om henne, för hon har aldrig varit någon favorit. Men ikväll var hon helt enastående. Efter att ha fallit med ansiktet platt mot ett stengolv, fått skador i ansiktet som gör att hon ser förskräcklig ut och knappt kan röra på munnen sätter hon sig ändå och sjunger sin låt – hatten av!

    När jag nu ändå är på det här generösa humöret och hyllar folk till höger och vänster kan jag också lyfta fram Jan Eliasson – vilken kille (nåja, gubbe då)! Attans att han inte var typ 20 år yngre och kunde ställa upp som partiledare för socialdemokraterna, det tror jag hade blivit kanon!


  5. Guldfiskminne

    november 11, 2010 by mammispammis

    Jag har insett att jag de senaste åren har fått ett minne som liknar en guldfisks. Jag minns i princip aldrig vad filmer jag sett heter och samma sak gäller för böcker, jag glömmer bort vilka jag har läst och inte har läst. Det senaste är ett stort problem och jag ångrar bittert att jag inte har skrivit ner titel och författare på de böcker jag läst och där också noterat om boken var så bra att jag ska ha koll på när författaren kommer ut med sin nästa bok. Det har hänt mer än en gång att jag kommit hem från biblioteket eller bokhandeln med en bok som jag tycker verkar toppenbra och så hinner jag bara läsa några sidor och inser att jag ju redan läst boken, mycket frustrerande. Just nu har jag lite idétorka när det gäller böcker, jag har ställt mig i kö på biblioteket på ett par böcker som jag gärna vill läsa, men sedan vet jag inte. I förrgår läste jag ut den senaste boken av Karin Alfredsson och då drabbades jag nästan av panik, jag bara måste ha en bok på gång annars funkar jag inte. Så jag gick på sjukhusets butik och köpte en pocketbok av en författare jag aldrig tidigare hört talas om, men den verkar lovande. Något som är bland det bästa som finns är när jag upptäcker en bok av en författare jag inte läst förr och sedan inser att den författaren har skrivit många fler böcker, då vet jag att jag har en lång tid framför mig med bra läsning.


  6. Han visste det!

    september 27, 2010 by mammispammis

    Jag läser just nu den alldeles fantastiska boken ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” av Jonas Jonasson.

    Det är nästan så jag börjar undra om författaren är synsk på något vis. I ett kapitel är det en man som ondgör sig över invandrare, han säger bl.a ”De kommer hit och mördar våra fina svenska ungdomar, massinvandringen måste få ett slut någon gång!”. Sedan avslutar han med ”Vi är många och vi blir hela tiden fler, det kommer du att få se i valet nästa år”!

    Boken är skriven 2009 – och nu står vi här med facit i hand!


  7. Jag och böcker

    augusti 17, 2010 by mammispammis

    Jag älskar verkligen att läsa böcker, men jag har kanske ett lite annat förhållningssätt till böckerna än många andra. Jag blir lite snål och köper inte inbundna böcker utan väntar tills de kommer ut i pocketupplaga, vill jag läsa en bok genast den kommit ut ställer jag mig i kö för att låna den på biblioteket i stället. Jag sparar sällan böckerna, vill någon annan ha dem när jag läst ut dem får de dem gärna – så slipper de samla damm i bokhyllan. För mig är själva boken inte viktig, det är innehållet som är det väsentliga. Jag läser aldrig om böcker, med ett undantag ”Fjärilen i glaskupan” – den bok som funnits längst i min ägo och som jag aldrig gör mig av med.

    Sedan är det en annan sak som säkert kan te sig besynnerlig för många – jag tycker inte om att få böcker av andra. Visst, ibland kan det hända att jag önskar mig någon speciell bok och får jag den så blir jag så klart jätteglad. Men att få ett paket med en för mig helt främmande bok gör mig lite nervös, detta för att jag känner att även om jag alls inte gillar den här boken så måste jag genomlida den eftersom det är en present – annars känner jag mig otacksam och oartig. Ibland har det så klart hänt att jag blivit överraskad och verkligen gillat den bok som jag fått och det är ju toppen. Men risken finns som sagt att det är en bok som alls inte faller mig i smaken och då blir det bara jobbigt. Därför köper jag helst mina böcker själv.

    För något år sedan var det en snäll vän (hej Eva!) som skickade mig någon form av kedjebrev som innebar att alla som fick det där brevet skulle skicka iväg en bok till en eller flera personer (jag minns inte så noga) och det skulle i slutänden leda till att jag skulle få massor med böcker från andra människor. Det var så klart i all välmening som hon skickat det till mig, men jag fick nästan hurven – hemska tanke, ska ANDRA välja böcker åt mig, det kan ju bli hur tokigt som helst!


  8. Fram för fler lata flickor!

    maj 20, 2010 by mammispammis

    Jag har precis läst klart boken ”Familjens projektledare säger upp sig” och jag kan väl enkelt sammanfatta den med att det inte är någon ”Må bra-bok”, för jag blev ruggigt irriterad. Men jag antar att det också var tanken med hela boken. Hur som helst så kan jag varmt rekommendera den – men var då medveten om att den sannolikt inte kommer att förbättra ditt humör. Den är skriven av Gunilla Bergsten, som fram tills nu var helt okänd för mig.

    Ett par rader på slutet kändes himla viktiga, det står ”Vi måste låta bli att fostra duktiga flickor. Lösningen är inte bara att vi kvinnor fostrar våra söner till mer jämställda män. Det viktigaste är att fostra våra tjejer till lata flickor. Flickor som tar plats, tar för sig och inte servar någon”. Klokt sagt, tycker jag.


  9. Känslosamt

    april 8, 2010 by mammispammis

    Jag läser en bok som går djupt in i själen och det gör riktigt ont att läsa den. Men jag tycker att den är viktig, väldigt viktig för alla vi vuxna som har barn/tonåringar runt omkring oss. Allt är inte alltid som det ser ut att vara – det händer hemska saker i vårt trygga Sverige, i de bästa av familjer, kanske i din eller min närhet. Boken heter 14 år till salu och är skriven av Caroline Engvall.


  10. Boken med stort B

    april 6, 2010 by mammispammis

    Mymlans bloggtema den här veckan är Boken med stort B. Jag som, ända sedan jag lärde mig läsa när jag var 5 år, i stort sett alltid har en bok på gång har många favoriter att välja mellan. Men det finns en bok som jag ständigt återkommer till, som jag kan läsa om och om igen, och det är ”Fjärilen i glaskupan” av Jean-Dominique Bauby. En tragisk berättelse om hans liv efter att han fått slaganfall och hamnat i vad som kallas locked in syndrome och blivit fånge i sin egen kropp. Det mest fascinerande med hela boken är hur den skrevs, han och den kvinna som hjälper honom att skriva boken kommer på ett kommunikationssystem där han blinkar fram meningarna som hon sedan skriver ner. En gripande berättelse om hur det kan kännas att fortfarande vara densamma inombords medan kroppen har svikit en totalt och inte hänger med, att inte kunna kommunicera, inte röra vid sina barn och inte ens kunna avsluta sitt lidande på egen hand om man nu skulle vilja det.

    När filmen som baserats på boken släpptes, cirka 10 år efter att boken kom, undrade jag så klart om den skulle kunna leva upp till boken. Men det kunde den verkligen, den gav t.o.m en ännu mer tydlig bild hur det skulle vara att leva som han gjorde.

    Sålunda kan jag varmt rekommendera både boken och filmen.