Nej, framför åtminstone EN rejäl krok på väggen på varje allmän toalett!

Sedan blev jag lite förvånad över mig själv idag då jag suckade lite lätt då jag insåg att jag jobbar den dagen som bröllopet är, jag hade inte trott att jag var speciellt angelägen över att titta på tillställningen, men tydligen är jag det i alla fall. På senaste tiden har jag dock tänkt att det nog kan vara av värde att dottern får se bröllopet på tv, det är ju ett stycke historia och jag minns hur märkvärdigt jag tyckte att det var när jag fick se kungen och Silvia gifta sig. Vi får väl se, det kanske slutar med att jag försöker byta bort mitt arbetspass – vart tog egentligen min antiroyalism vägen kan man undra?

• Brolles nya låt + video.
• Texten till Orups nya låt.
• Stefan Gunnarssons skiva.
• Det fantastiska åsk- och regnvädret i eftermiddag, vilket skådespel!
• En dotter som kommer in på kvällen smutsig, svettig och solbränd efter att ha tillbringat precis hela dagen ute.
• Det ryska paret som fann varandra i färd att ta sina liv.

Bajs:

• Alla skriverier om Ragnar.
• Eländet som pågår i Bangkok.
• Tre kronor-spelarna som INTE sjunger med i nationalsången.
• Alla konstiga droger som ungdomarna får tag på, nu senast muskot!

Vi kanske ska lära oss att fokusera mer på oss själva och de val vi gör och har gjort och inte bry oss så mycket om vad alla andra gör. Sedan är det ju också så att alla inte har gjort aktiva val som gör att de har det som de har det och då gäller det att vara ännu mer försiktig med att ifrågasätta och kommentera.

Genom att läsa tidningar, titta på tv och lyssna på radio kommer vi i kontakt med ett otal människor som vi kan bilda oss uppfattningar om. Men det är ju inte genom våra egna möten, utan via journalister och det vi ser och hör från de här kända personerna.  En åsikt som jag kan ha och som väl då är sann i alla fall från min syn på saken, det är ju om jag gillar något som någon presterar; jag kan t.ex tycka att Janne Åström är en av Sveriges bästa sångare – i mina öron är han det. Jag kan tycka att Zlatan är en fantastisk fotbollsspelare, Skavlan en bra programledare och Babben en rolig komiker. Men jag kan ju inte påstå att jag VET att Carola är ett pucko, att Silvia är elak och kungen är blåst – det har jag ingen som helst aning om, men ändå säger jag ibland att jag tycker de här sakerna. Och varför gör jag då egentligen det? Det är ganska märkligt. I och för sig kan jag ju kanske formulera om det och säga att jag tycker att Carola verkar vara pucko, Silvia verkar vara elak och kungen verkar vara blåst. Men fortfarande har jag ju ingen som helst aning.

När man läser tidningar – och då pratar jag INTE om skvallertidningar för de läser jag i princip aldrig – så säger ju sunda förnuftet att de ofta vinklar sina historier på ett visst sätt. Har en känd person varit avog mot journalister från Expressen, ja då kan han/hon säkerligen drabbas i framtiden. Där har ju journalisten ett guldläge att ge igen.

Från början när Zlatan hade slagit igenom gick nästan varenda människa omkring och gruffade över hur otrevlig och sur Zlatan var, som var otrevlig vid intervjuer och annat. Men jag bara undrar – vad är det som säger att han ska vara lika vältalig som en politiker bara för att han är fotbollsspelare? Och vem sjutton brydde sig om att lyssna på vad han hade att säga när han var en vanlig invandrarkille från Rosengård? Förmodligen ingen.

Men, nu ska vi alltså få en motsvarighet till tidningen här i stan och ingen kan vara gladare än jag över det, det är kanonbra. Självklart kommer jag att köpa den och jag hoppas att den kommer att hålla måttet och innehålla lika många intressanta artiklar som sin föregångare.

Dock har jag EN invändning mot den här tidningen och det är en väldigt stark sådan – namnet! Vem sjutton kom på att den skulle heta ”Vasaplan”? Det var nog det dummaste namnet jag har hört någon gång. Ska vi härmed bekräfta att Vasaplan är en skamfläck för Umeå stad? Ända sedan jag flyttade hit till stan har jag irriterat mig över hur man låter detta stora busstorg förfalla, för det är vad jag tycker att det gör. Visst, man har ansträngt sig och satt dit hyfsat fina busskurer med sittbänkar, blommor och buskar. Men…en stor miss man har gjort, det är att placera stadens Systembolag och Socialförvaltning i direkt anslutning till Vasaplan. Och vad har då detta inneburit? Jo, att många av stadens s.k A-lagare tagit alla busskurer och bänkar i anspråk. Där sitter de dagarna i ända och skriker och gapar, slåss, somnar, kissar, kräks och lever rövare. Jag har nästan aldrig sett någon ”vanlig” bussresenär som vågat sig på att gå in i någon av busskurerna och sätta sig i väntan på bussen. I stället står gamla damer med rollatorer, små skolbarn och alla andra en bit utanför busskuren och sneglar längtande mot de vindtäta busskurerna med sina sittplatser.

Och vad gör då våra bestämmande politiker och ordningsmakten för att få bukt med detta? Ingenting som jag har märkt av i alla fall. Nej, tydligen är det så här det ska få vara. Och nu ska dessutom uteliggarnas tidning alltså heta ”Vasaplan” – och jag ställer mig frågan, varför då?

Med detta vill jag inte säga att de som tagit över Vasaplan är mindre värda än oss andra, jag tänker inte lägga in några moraliska aspekter på deras liv och leverne. De har samma rätt som vi andra att finnas och existera, men jag tycker banne mig inte att någon – oavsett vilken rang vi har i samhället – ska ha rätten att barrikadera vissa platser och ta dem i anspråk för andra som också skulle kunna behöva dem. Jag tycker inte det är okej att sitta och skrika och bråka och skrämma andra människor, eller att kissa ner en busskur – och då har det ingen betydelse om de som gör det är nyktra eller fulla, det är lika fel ändå.

Visst vet jag, precis som alla andra, att det är högst olämpligt och hälsovådligt att nyttja tobak i alla former, men nu börjar jag bli riktigt less. Ska verkligen en arbetsgivare kunna styra och ställa över sina anställda precis hur som helst? Och vad är egentligen syftet? Jo, de förklarar det med att de vill ha friskare personal och att det är hjälp till självhjälp. Men herre gud – är det det som är tanken, ja då måste de jobba lite hårdare tycker jag. Kanske endast tillåta frukt och grönt i matlådorna, förbjuda personalen att ta bilen till jobbet och i stället ta en rask promenad, ta bort alla kaffeautomater m.m.

Hade man pratat om att rökarna går ifrån sitt arbete flera gånger om dagen och därmed blir mindre effektiva – ja, då kanske jag hade köpt det. Även om jag är av den uppfattningen att det är bra med mikropauser och inte alls har den erfarenheten från alla arbetsplatser jag haft, tvärt om så har de rökare jag jobbat med varit MINST lika effektiva som alla andra, om inte mer. Hade de sagt att röken sätter sig i kläderna och eventuella astmatiker på arbetsplatsen riskerar att bli sjuka, ja då hade jag nog också i viss mån kunnat acceptera beslutet. Men när man pratar om hälsan – då tycker jag att det på något sätt blir så fel…om rökaren håller upp från rökandet under sin arbetsdag och sedan tar igen det och röker som en borstbindare på fritiden, då är ju vinsten lika med noll.

Det här med tobaksförbudet gör mig lika förbannad som att sjukhuset bestämde att ingen tobak längre skulle få säljas på sjukhuset och som att min pappa (82 år) måste visa leg när han ska köpa snus på ICA. Jag vill inte bo i en förmyndarstat och så länge det inte är förbjudet att hantera tobak i Sverige så tycker jag att vi vuxna människor ska få göra våra egna val.

Visst får man ju tycka vad man vill i olika frågor, så bra har vi det i det här landet – åsiktsfrihet som det så fint heter. Men ibland tycker jag nog ändå att man får lägga lite band på sig och kanske inte ventilera alla sina åsikter offentligt, speciellt om man som Cyrene är politiker och således har lite inflytande i vårt samhälle. Att öppet gå ut och kritisera en dödsannons, för att den är skriven på ett annat språk som hon uppenbarligen inte förstår, är bara så osmakligt och hur sårande ska det inte vara för de som satt in den?

Jag såg också den annonsen när den var i tidningen och jag blev lite glad faktiskt. Detta för att jag tidigare funderat lite över det där med att man sällan ser att invandrare sätter in någon dödsannons när någon dör, har undrat om det är så att det inte hör till deras kultur eller så. Men nu fick jag alltså se en, och dessutom på ett annat språk, vilket inte störde mig det minsta. Jag håller med någon som hade svarat på Cyrenes inlägg (som för övrigt numera är borttaget), det känns mer självklart att de vill ha annonsen på ett språk som de som berörs förstår och talar än att de ska tvingas skriva den på svenska och därmed riskera att mannens vänner och bekanta inte förstår vad som står.

Idag har hon gjort avbön, inlägget om annonsen är borttaget och hon har skrivit något som hon kallar ”Förklaring”. Att hon gjort det förstår jag, förmodligen är hon uppmanad att göra det från sina partikamrater som inte alls vill att partiet ska riskera att stämplas som främlingsfientliga. Dessutom verkar hon helt klart ha fått hjälp att skriva denna ”Förklaring”, för aldrig tidigare har något av hennes inlägg varit skrivna på bra svenska och helt rättstavat (helt uppenbart lider hon antingen av dyslexi eller är extremt obegåvad när det gäller språk).

Men en vinst har hon i alla fall gjort med sitt urdumma uttalande – hon har ”blivit” någon som folk talar om och hon har hamnat på 1:a plats på VK:s bloggtopp!

Det här är en tjej som jag känner sedan tonåren, vi har i några perioder umgåtts ganska mycket, men långa perioder har vi alls inte gjort det. Vi har levt väldigt olika liv och hon har inte alltid haft det så enkelt utan haft många motgångar i livet, men på något sätt alltid lyckats hamna på fötter igen och resa sig. Och jag är ganska säker på att hon själv fått utstå en del fördömanden från människor som inte alls är lika vidsynta och fördomsfria som hon själv är.

Jag har aldrig sagt till henne hur imponerad jag är av hennes sätt att acceptera och ej fördöma andra människor, men det är baske mig på tiden att jag gör det känner jag. Så Lena – ta åt dig äran för detta, för det är om dig jag skriver!

Själv kämpar jag med vissa fördomar som fortfarande sitter kvar…de är inte så många, men mitt dåliga samvete gnager inom mig – som jag skrivit förr så handlar det i mitt fall till stor del om religioner, det är min akilleshäl.

Igår var jag på information på skolan om att man har börjat med en kampanj här i staden för att få ner biltrafiken och som ett led i detta har man infört något man kallar ”Gående skolbussar” här på vår skola. Det innebär att några familjer som bor i närheten av varandra startar en grupp som innebär att man turas om att ta med sig ett gäng barn till och från skolan och går tillsammans. En bra idé, visst, men för alla kanske det inte passar. Det är t.ex inte säkert att man bor i närheten av andra familjer som har barn som börjar samma tid och då blir det problem. Men för de som kan få ihop det rent logistiskt är det så klart en kanonbra grej.

Mina invändningar rör sig inte alls om denna idé utan hur Umeå kommun inte har brytt sig om att säkra trafikmiljön för våra barn. En stor del av alla barn som går på vår skola bor på ”fel” sida av en stor väg som måste korsas för att komma till skolan och där kör många som galningar, vilket utgör en stor risk för barnen som ska över vägen. Att det inte har installerats något trafikljus där är för mig obegripligt, en till synes enkel åtgärd som kan göra allting så mycket säkrare och förmodligen också minska en del av föräldrarnas bilskjutsande till skolan.

Jag och dottern cyklar eller går, varje dag, och än så länge får hon sällskap både till och från skola. Men någon gång har hon fått gå själv och då har det inte känts helt bra för mig när jag vet att hon ska korsa den där vägen. Hon är en ganska klok unge och jag litar på att hon ser sig för osv, men riktigt säker kan man ju aldrig vara. Barn kan missbedöma avstånd eller glömma bort sig, och bilförare kan vara väldigt slarviga och ouppmärksamma och då händer en olycka så lätt.

Under mötet igår fick jag också en annan sak att fundera över – det sades att pojkar promenerar nästan dubbelt så mycket som pojkar! Vad kan det bero på, undrar jag? Tror vi att våra små prinsessor inte ORKAR gå? Intressant reflektion i alla fall.