MammisPammis » Arbete

Märkligt uttalande

mammispammis — Tue, 01 Mar 2011 22:47:58 +0000

Idag fick jag höra ett citat som var bland det märkligaste på länge. Det handlar om en arbetsplats där några säger att de inte trivs längre, de gruvar sig för att gå på jobbet. Andra säger tvärt om, de tycker att det är roligt på jobbet och att det känns skoj att gå dit. När dessa tankar, både dåliga och bra, uttalas på ett möte säger någon ”Jag tycker att de som säger att de trivs är osolidariska mot de som inte trivs”!

Jag undrar bara – hur tänker man då?

Kära kollegor

mammispammis — Sat, 19 Feb 2011 13:55:58 +0000

Jag måste bara säga att jag är så väldigt glad över de människor som jag tillbringar en stor del av min tid med – mina närmaste kollegor! Vi är en brokig skara med många olikheter, men det vi har gemensamt är ändå att vi är toleranta, vidsynta och accepterar varandra precis som vi är. Alla har vi våra fel och brister och visst kan vi irritera oss på varandra ibland, men samtidigt kan vi skratta åt ”eländet” och låta det vara som det är.

Det nästan viktigaste av allt är att vi skrattar ofta och har roligt tillsammans, både på jobbet och utanför jobbet. Igår kväll träffades vi privat och hade så himla mysigt och trevligt och när jag kom hem lade jag mig med ett leende på läpparna. Då insåg jag också att jag ska vara tacksam för att jag har dessa kollegor för det är många som inte alls har det så bra som vi har det på sina arbetsplatser.

En stackars arbetslös

mammispammis — Wed, 16 Feb 2011 20:45:33 +0000

Nu pratas det om hur synd det är om Foppa som ”tvingas” lägga av med hockeyn. Men hallå! Hur kan det vara synd om en kille som i större delen av sitt liv fått möjligheten att hålla på med det som han antagligen tycker är det allra roligaste som finns – och dessutom blivit stenrik på kuppen?

Han har blivit arbetslös, men om han inte vill så behöver han inte jobba mer i hela sitt liv. Och vill han jobba så kommer arbetsgivarna att stå på kö för att anställa honom. Nej ni, mitt medkännande får han inte i alla fall.

”Bettan B75″

mammispammis — Sat, 08 Jan 2011 21:20:02 +0000

Jag undrar bara en sak – varför i hela världen har man kommit på att butiksbiträdena på underklädesaffären ska ha sin bh-storlek på namnskylten? Och varför i hela världen har företagsledningen bestämt att personalen inte får uttala sig om det? Det här var bland det dummaste jag sett på länge och jag hoppas verkligen att någon av de anställda vågar driva saken vidare, för det här känns inte riktigt rätt.

Engagerade ungdomar

mammispammis — Thu, 16 Dec 2010 17:59:48 +0000

Dottern är en ung dam som sprudlar av energi och nyfikenhet. Ständigt är det nya saker hon vill prova på, det kan gälla allt från audition till tv-program och operauppsättningar till idrottsaktiviteter av olika slag. Varje termin är det någon ny aktivitet som hon vill prova och hittills har hon varit med i pyttedans, fotboll, basket, simning, discofunkdans, bokslukarklubb på biblioteket, 4H, cirkusskola, piano, fiol, klättring, parkour, segling/kanot och slalom. Några av sakerna har hon inte velat fortsätta med efter en termin och andra har hon fortsatt med en längre tid.

Men en sak som alla dessa aktiviteter har gemensamt är ofantligt engagerade och duktiga ungdomsledare. Jag inser ju att de vi har träffat genom åren bara har varit en bråkdel av alla ungdomar som finns runt om i landet, som i ur och skur ger av sin tid och i de allra flesta fall arbetar helt ideellt. Det är helt fantastiskt vilket storartat jobb de gör!

Dagens ros

mammispammis — Wed, 20 Oct 2010 21:43:17 +0000

Dagens ros till mig och mina kollegor! I över ett års tid har vår arbetsplats varit omgärdad av omorganisationer, den ena arbetsgruppen efter den andra arbetar fram nya arbetsrutiner, från ena dagen till den andra kan arbetsordningen ha ändrats och vi vet aldrig när nästa omändring ska ske. Jag har ingenting emot förändringar, tvärt om så är det inspirerande och utvecklande, men tro mig – det kan också bli för mycket. Hur som helst tycker jag att vi alla gör det jäkligt bra och därför förtjänar vi en stor applåd och en stor bukett rosor.

Kul på jobbet!

mammispammis — Wed, 06 Oct 2010 21:56:49 +0000

Ibland är saker ganska självklara, t.ex det här med jobb. Jag har i prinicp aldrig varit arbetslös, jag har ofta kunnat välja och vraka bland olika jobb och jag har alltid trivts superbra på mina arbetsplatser, med ETT undantag – Försäkringskassan. Det var en riktig mardröm att jobba där, jag hade ont i magen varje dag när jag gick till jobbet och det blev en väldigt kort karriär, ungefär tre månader. Sedan stod jag inte ut längre och ringde min gamla arbetsgivare och bad att få komma tillbaka.

Det som slår mig nu, när jag har jobbat i snart sju år på min nuvarande arbetsplats, är hur himla roligt jag har på jobbet. Visst kan det ibland kännas lite segt att gå dit, men jag gruvar mig aldrig. Jag skrattar minst en gång om dagen på jobbet, men oftast blir det många fler gånger. Och jag förstår ju att alla inte har sån tur, alla skrattar inte på jobbet, alla trivs inte där – så jag är oerhört tacksam över de arbetskamrater jag har, för det är tack vare dem som jag får skratta. Min arbetsplats är ju annars inte någon glädjefylld plats, ingen kommer dit för att de vill eller för att de tycker det är roligt, tvärt om.

Ett framtida jobb för dottern?

mammispammis — Sat, 24 Jul 2010 19:50:48 +0000

Nu när vi har varit i Stockholm har vi råkat ut för en del tiggare. Om dem skulle jag kunna skriva en hel del, men det tänker jag inte göra. Jag tänkte bara berätta om dotterns reaktion på de som går runt på pendeltåg och tunnelbanor och tigger. Det är ganska vanligt att det kommer in en person med en inplastad lapp där det står t.ex ”Jag är pappa till två små barn och ett av dem har en svår sjukdom. Jag har inte pengar till mat eller husrum för dem så snälla hjälp mig med ett bidrag”. Dottern, som älskar att åka tunnelbana och pendeltåg, funderade en stund och så sa hon ”Det är nog ett ganska roligt jobb det där ändå. Men jag tycker inte att man ska tigga. Jag skulle i stället kunna gå runt och dela ut mattekluringar till folk”.

Och jag håller nog med henne, jag skulle bli gladare om jag fick en mattekluring än ett tiggarbrev.

Semesterfunderingar

mammispammis — Mon, 12 Jul 2010 21:11:44 +0000

Två arbetsdagar kvar och sedan är den här – SEMESTERN! Jag tror att jag aldrig har längtat så mycket efter sommarledigheten som jag gör i år. Efter ett tungt arbetsår känns det i både kropp och själ att det är hög tid att få koppla av och känna lugn och ro. Men vad händer då? Jo, då kopplas semesterstressen in! Nu är det 11 dagar på resande fot där ALLT ska hinnas med, vi ska träffa dem och dem och dem, vi ska göra det och det och det – hur i hela friden ska vi hinna med allting? Och så ska vi packa, vad ska vi ha med oss? vad måste vi inhandla? Tidningen ska ställas in medan vi är borta, posten ska lagras. Tvättkorgarna ska tömmas, kläderna strykas, blommorna vattnas, huset städas, kylskåpet tömmas – tusen och en saker att tänka på innan det bär iväg.

Men så skönt det ska bli; att slippa tänka på jobbet, känna stressen som infunnit sig varenda dag, inte behöva fundera, fixa och trixa, problemlösa, inskola och framför allt känna mig otillräcklig hela tiden. Nu ska jag inte sända en enda tanke till min arbetsplats, under fem veckor ska jag låtsas om som jag inte har något arbete över huvud taget och bara befinna mig i nuet. Och kanske kommer jag åter med nya friska tag, pigg, utvilad och peppad på att hugga i igen!

Be inte om ursäkt!

mammispammis — Wed, 16 Jun 2010 21:07:42 +0000

Läste en krönika av Amanda Widell och det slog mig att hon har så himla rätt. Vad är det som gör att vi mammor är så rädda för att vara obekväma på våra arbetsplatser när vi måste skynda iväg för att hämta våra barn eller stannar hemma med dem när de är sjuka? Hon skriver så väldigt klokt om detta här.