Nu när vi har varit i Stockholm har vi råkat ut för en del tiggare. Om dem skulle jag kunna skriva en hel del, men det tänker jag inte göra. Jag tänkte bara berätta om dotterns reaktion på de som går runt på pendeltåg och tunnelbanor och tigger. Det är ganska vanligt att det kommer in en person med en inplastad lapp där det står t.ex ”Jag är pappa till två små barn och ett av dem har en svår sjukdom. Jag har inte pengar till mat eller husrum för dem så snälla hjälp mig med ett bidrag”. Dottern, som älskar att åka tunnelbana och pendeltåg, funderade en stund och så sa hon ”Det är nog ett ganska roligt jobb det där ändå. Men jag tycker inte att man ska tigga. Jag skulle i stället kunna gå runt och dela ut mattekluringar till folk”.
Och jag håller nog med henne, jag skulle bli gladare om jag fick en mattekluring än ett tiggarbrev.
