Dottern har alltid varit en nyfiken tjej som ivrigt har velat testa olika sporter och aktiviteter. En del av aktiviteterna har hon fastnat för och fortsatt med, andra har hon slutat med efter en/två terminer. Men vi har uppmuntrat hennes sökande efter något som passar just henne.
Det som är lite trist att se är hur det elitsatsas redan i unga år. Det är inte helt ovanligt att man inom vissa idrotter redan i 8-års ålder har träning upp till fem gånger i veckan och sedan matcher/tävlingar på helgerna. Jag kan tycka att det är helt galet. Barn är barn och ska så vara. De behöver tid för skolarbete, lek och vila också.
Sedan är det ju också så att de allra flesta barn som håller på med idrotter blir mediokra idrottsmän, de blir aldrig några elitidrottare. Men, så länge de gillar det de håller på anser jag att det måste finnas plats för dem. Så är det tyvärr inte alla gånger. När barnen kommer upp lite i åldrarna, kanske 11-12-årsåldern, börjar utklassningen. Endast de som är duktiga får vara med på matcher etc, det blir tråkigt för dem då de alltid får känna sig dåliga och med tiden hoppar de av.
Då undrar ju jag varför ingen fångar upp de som har ett brinnande intresse, men kanske inte vill eller kan satsa helhjärtat på att bli en elitidrottare. Jag menar, de är ju många och det borde väl gå att skapa plats för dem också! Varför inte ordna grupper där alla som vill får vara med och ingen behöver vara en blivande Zlatan, Anja eller Björn Borg utan det enda kravet är att man tycker att det är roligt och gör så gott man kan?
