RSS Feed

‘Okategoriserade’ Category

  1. Vem är du???

    december 12, 2011 by mammispammis

    Hemliga bokvän, jag kan inte hitta dig. Vet inte om du ledde in mig på ett villospår med avsändarnamnet, kanske är du inte en man…Snälla ge mig lite ledtrådar!


  2. Tack kära hemlige bokvän!

    december 12, 2011 by mammispammis

     

    Idag fick jag det! Paketet från min hemlige bokvän. Tusen tack till dig, många passande saker fick jag – jag ser att du har läst på :)

    Paketet innehöll följande:

    • Människa utan hund av Håkan Nesser – För många år sedan dissade jag Håkan Nesser då jag inte fick grepp om i vilket land boken utspelade sig, jag kunde inte föreställa mig hur omgivningarna såg ut. Jag har länge funderat på att göra ett nytt försök, men det har inte blivit av så jag är glad att jag fick den här boken.
    • Utrensning av Sofi Oksanen – En bok jag aldrig har hört talas om och förmodligen inte skulle ha köpt själv. Sånt gillar jag, för då får jag upptäcka något helt nytt.
    • Choklad – En av dem en sort som jag precis som givaren trodde inte har sett förut (Ragusa). Den ska jag behålla för mig själv och inte låta någon annan smaka.
    • En CD med Billy Idol! Det var länge sedan jag lyssnade på honom, ska bli ett sant nöje.
    • En läsdagbok! Sannerligen välbehövligt då jag aldrig kommer ihåg vilka böcker jag läst.
    • Ett bokfodral.
    • Tomtebloss, kanelstänger och nejlikor – sånt som hör julen till!

    Åter igen – tack snälla du! Nu ska jag försöka lista ut vem du är och om jag inte lyckas nu får du komma hit och ge mig lite ledtrådar. Jag återkommer efter att jag läst böckerna och berättar vad jag tyckte om dem.


  3. Jag har syndat!

    december 11, 2011 by mammispammis

    Jag erkänner - jag har syndat! Jag har gjort något som är mycket ovanligt för mig – glömt lämna tillbaka bibliotekböcker. 44 kronor fick jag betala i böter och jag är glad att det var maken som gjorde det samtidigt som han hämtade ut en reserverad bok till mig. Då slapp jag stå där med skammen själv. Till råga på eländet var det två populära böcker, som det var kö på, så alla stackare som stod i kö för dessa böcker fick vänta onödigt länge.

    Och vad har jag då att skylla på? WORDFEUD!

    Jag som alltid avslutar min dag med att läsa tills jag inte orkar mer har senaste tiden övergett mina böcker och i stället legat i sängen och lagt ord i mobilen! Pinsamt.

    Men nu ska det bli ändring. Just nu håller jag på med den senaste boken i serien om Hammarbypolisen av Karin Gerhardsen – Helgonet. Jag gillar de här böckerna, trivs på något vis med karaktärerna och hoppas att det kommer många fler böcker i serien.

    Och här och nu lovar jag dyrt och heligt att aldrig mer vara försenad med bibliotekets böcker. Amen.


  4. Blivande mediokra idrottsmän

    december 2, 2011 by mammispammis

    Dottern har alltid varit en nyfiken tjej som ivrigt har velat testa olika sporter och aktiviteter. En del av aktiviteterna har hon fastnat för och fortsatt med, andra har hon slutat med efter en/två terminer. Men vi har uppmuntrat hennes sökande efter något som passar just henne.

    Det som är lite trist att se är hur det elitsatsas redan i unga år. Det är inte helt ovanligt att man inom vissa idrotter redan i 8-års ålder har träning upp till fem gånger i veckan och sedan matcher/tävlingar på helgerna. Jag kan tycka att det är helt galet. Barn är barn och ska så vara. De behöver tid för skolarbete, lek och vila också.

    Sedan är det ju också så att de allra flesta barn som håller på med idrotter blir mediokra idrottsmän, de blir aldrig några elitidrottare. Men, så länge de gillar det de håller på anser jag att det måste finnas plats för dem. Så är det tyvärr inte alla gånger. När barnen kommer upp lite i åldrarna, kanske 11-12-årsåldern, börjar utklassningen. Endast de som är duktiga får vara med på matcher etc, det blir tråkigt för dem då de alltid får känna sig dåliga och med tiden hoppar de av.

    Då undrar ju jag varför ingen fångar upp de som har ett brinnande intresse, men kanske inte vill eller kan satsa helhjärtat på att bli en elitidrottare. Jag menar, de är ju många och det borde väl gå att skapa plats för dem också! Varför inte ordna grupper där alla som vill får vara med och ingen behöver vara en blivande Zlatan, Anja eller Björn Borg utan det enda kravet är att man tycker att det är roligt och gör så gott man kan?


  5. Bakvänd advent

    november 27, 2011 by mammispammis

    Förra året bytte vi ut vår traditionella adventsljusstake till en med blockljus. Lite trist tyckte jag dock att det blev då ljusen inte brann ner så där fint som vanliga ljus och det inte blev någon tripp-trapp-trull-effekt på ljusen.

    Så i år visste vi inte till oss av glädje då vi hittade fyra numrerade ljus i olika storlek. Perfekt, tyckte vi, då får vi ju som vi vill. Men nu när vi sitter och tittar på dem inser vi ju att det är ju helt galet, de är i fel storleksordning!


  6. En 10-1-lista

    november 20, 2011 by mammispammis

    När idétorkan till ett inlägg tryter knåpar jag ihop en lista i stället.

    Vad gjorde du för 10 år sedan?
    Jag hade en drygt tre månader gammal bebis som krävde en hel del uppmärksamhet.

    Vad skulle du göra om du vann 9 miljoner?
    Hmm, jag skulle förmodligen skaffa ett annat boende eller kanske en sommarstuga. Sätta in pengar på dotterns konto. Köpa en massa nya möbler. Skänka pengar till nära och kära och till välgörenhet.

    Nämn 8 saker som du genast skulle ändra på om du blev statsminister och hade all makt att förändra.
    Jag skulle införa 0 tolerans när det gäller hemlöshet. Satsa pengar på barnomsorg. Satsa pengar på sjukvård (inte minst psykiatrin). Satsa pengar på skolan. Satsa pengar på äldreomsorg. Satsa pengar på verksamhet och arbete för ungdomar. Styra upp imigrationsverket. Avsätta kungahuset.

    Nämn 7 maträtter som man INTE ska bjuda dig på.
    Surströmming. Lever. Pölsa. Rå fisk. Bruna bönor. Blodigt kött. Blodpalt.

    Vilka 6 saker skulle du inte klara dig utan?
    Glasögon. Mobiltelefon. Dator. Böcker. Säng. Dusch.

    Nämn 5 personer som du skulle vilja träffa – och varför (döda eller levande)
    Min mormor – för att få tillfälle att träffa henne en gång till och få säga till henne hur mycket jag saknar henne och hur mycket jag tyckte om henne. Och för att hon skulle få träffa dottern då jag tror att de skulle tycka alldeles väldigt mycket om varandra.
    Mark Levengood – för att se om han är lika snäll och vänlig som han verkar.
    Jonas Gardell – för att jag skulle vilja prata om livet och dess vedermödor med honom.
    Nelson Mandela - tror inte att det behövs någon förklaring.
    Den okände mannen på tåget mellan Tyskland och Danmark – för att tala om för honom att han lärde mig vikten av att hjälpa sina medmänniskor.

    Nämn 4 orättvisor
    Att somliga är fattiga, andra rika. Att somliga lever i krig och diktaturer, andra inte. Att människor diskrimineras pga sexuell läggning, annan hudfärg, fel kön eller handikapp. Att somliga får växa upp i missförhållanden.

    Om du skulle tvingas att vara med i 3 tv-program, vilka skulle du då välja?
    Körslaget – då jag skulle försvinna i mängden.
    Packat och klart eller något annat reseprogram – då fick jag ju gratis resa!
    Helgmålsbön – för det kollar väl ändå ingen på.

    Vilka 2 förebilder har du?
    Mina föräldrar – de har ställt upp för mig i alla tider, oavsett vad. Vid 84 och 79 års ålder är de fortfarande pigga och vitala och nyfikna på livet och tar till vara på det lilla.

    Nämn 1 sak i vardagen som gör dig glad
    Alla människor runt omkring mig, alla samtal och alla skratt tillsammans med dem.

     

     


  7. Min framtidsplan

    november 12, 2011 by mammispammis

    Jag har en plan – som jag ska sätta i verket när jag blir pensionär.

    Dels ska jag bli argsint, reta gallfeber på grannar, hemtjänst och alla andra i min omgivning. Men jag ska också:

    • Alltid boka tvättid på kvällar och helger
    • Alltid gå och handla på luncher och efter att folk slutat jobbet
    • När jag handlar ska jag vara i vägen, hela tiden, och dessutom köra på folk med min kundvagn.
    • Jag ska ha två plånböcker, en med mynt och en med sedlar. Och jag ska ALDRIG ta upp dem ur min gigantiska väska, som också är fylld med annat, förrän precis när det är dags att betala. Då ska jag rota runt länge i min väska innan jag hittar dem och först ta fram den med sedlarna och sedan den med mynten. Jag ska inte titta så noga på vilka mynt jag lägger fram så att jag får lägga ner dem igen och leta efter nya, rätta sådana.
    • Jag ska alltid låtsas som att jag inte förstår kölappssystemet på apotek och andra inrättningar och frankt stega fram och se till att jag blir betjänad direkt och slipper stå i kö.
    • När jag åker buss ska jag ha en käpp som jag kan slå ungdomarna med på benen och väsa åt dem att de ska flytta på sig så att jag får sitta.
    • Jag ska helt glömma bort att jag själv en gång varit barn, ungdom, småbarnsförälder och yrkesarbetande.

    Så – se upp!

     


  8. Vett och etikett från 1945

    november 1, 2011 by mammispammis

    Min mamma tog idag fram en massa gamla skolböcker från hennes skoltid. Det var en text jag speciellt fastnade för. Det är skrivet 1945.

    ”Den som är yngre skall alltid hälsa först. Man skall aldrig sluta hälsa på en person när man en gång börjat. När man talar med en äldre person skall man aldrig säga du utan tant eller farbror. När man kommer in i ett hem skall man hänga ytterkläderna på en klädhängare. När man går till en granne tar man bara på sig mössan. Då man kommer in i stugan skall man lägga mössan på en stol eller en hylla. Däremot får man inte lägga den på bordet eller kasta den på golvet. Om en äldre person kommer in i rummet så skall man se efter så att den äldre damen eller herren får sitta. Man kan visa artighet mot besökande med att hänga upp deras kläder.

    Om man åker i en buss och det kommer in en gammal dam eller herre och alla sittplatser är upptagna så skall man lämna sin plats och låta den gamla personensitta.

    Man går på en gata och följer med fru Björk. Sedan träffar man herr Johansson och börjar tala med honom. Då skall man presentera först herr Johansson för fru Björk. Man skall säga ‘Jag skall be att få föreställa herr Johansson, fru Björk’. Den presenterade skall inte säga tack.

    Man skall alltid äta långsamt, då blandas saliven med maten. Om man någon gång är på en bjudning skall man aldrig stanna så länge så att värdinnan ser på klockan, då tycker hon att gästerna har varit där för länge.

    När man kommer in i en fullsatt biosalong några minuter försent och ser en ledig plats mitt i en bänkrad skall man be att få komma fram. De personer som man besvärar skall man be om ursäkt. Vänd alltid framsidan mot de personer som du går förbi! 

    Allt detta måste man göra för att bli omtyckt av alla människor”.


  9. Fast i WF-träsket

    november 1, 2011 by mammispammis

    Jag skulle aldrig skaffa en mobiltelefon med pekskärm och jag skulle aldrig börja spela Wordfeud. Men man ska ju aldrig säga aldrig – nu har jag en iPhone och jag är totalt fast i Wordfeudträsket!

    Men jag har lovat mig själv att aldrig någonsin lägga en enda bricka på arbetstid, förutom på rasterna då. Det har blivit så besynnerligt med datorerna och mobiltelefonerna, plötsligt tycker många att det är okej att göra saker på arbetstid så länge man gör det på dator eller mobiltelefon. Men ingen människa skulle komma på tanken att ta med en kortlek och lägga patiens på skribordet på jobbet, eller lägga ut en Alfapetspelplan och utmana kollegorna under arbetets gång.

    Många ondgör sig över att ungdomarna bär omkring på sina mobiler var de än går, t.o.m på skolan. Men hur är det med oss vuxna, är vi så mycket bättre?


  10. Små grytor har också öron

    oktober 23, 2011 by mammispammis

    Livet är ju som livet är. Ibland händer det saker som kanske inte är så roliga, både i ens omgivning och i världen. Jag har inget minne av att jag fick veta så speciellt mycket om sådana saker när jag var liten, dels var informationsflödet i media inte alls som det är nu och dels tror jag att de vuxna skonade oss barn från obehagliga sanningar.

    Jag vet inte om vi här hemma i vår familj gör fel, men vi pratar ganska öppet om saker som händer runt omkring oss. Den bistra sanningen kröp sig på dottern ganska tidigt i och med att hon var läskunnig redan när hon var fem år och kunde läsa på löpsedlar och tidningar vad som hände runt om i världen. Det som händer i vår närmaste omgivning hemlighåller vi inte heller i någon större utsträckning utan hon är med i de samtal vi för och vi försöker förklara på en nivå som känns rimlig för henne.

    Men ibland undrar jag, låter vi henne veta för mycket? Är det av ondo eller av godo att vi gör så här? Vi har en känsla av att hon är mogen nog att ta in det hon får veta, men tänk om vi har fel?