När dottern föddes hade jag problem med amningen. Det blev helt galet hysteriskt runt omkring oss, sköterskor slet och drog i mina bröst, de kom med det ena vansinniga förslaget efter det andra. Jag svettades och våndades, dottern gallskrek av hunger och allt var ett enda kaos. Hela tiden, mitt i den här röran, sa de till mig att inte stressa för då kunde mjölken försvinna – och visst f-n gjorde den det som de höll på!
Jag har av många människor fått känna mig som en sämre mamma och då mestadels av folk som jobbar i ”branschen”; barnmorskor, bvc-sköterskor och sköterskor på amningskliniken för att jag till slut lade amningen på hyllan och började med flaskmatning.
Någonstans hade jag ändå trott att saker och ting skulle ha hänt på den här fronten under de snart 10 år som gått sedan dottern föddes. Jag hoppades att mammor som hamnar i liknande situation som jag har fått möta lite mer förståelse och fått lite mer hjälp och framför allt acceptans för att alla kanske inte KAN amma av en eller annan anledning.
Men här om dagen när jag läste på Petra Jankovs blogg insåg jag att så är inte fallet. År 2011 finns det fortfarande en fördömande attityd och dessutom total brist på information för de mammor som flaskmatar sina barn. Därför blev jag så väldigt glad av att läsa att Petra Jankov nu beslutat sig för att skriva en bok i ämnet flaskmatning och jag håller alla tummar jag har för att hon ska hitta något bokförlag som är villiga att ge ut den här boken.
