RSS Feed

‘Blandat’ Category

  1. Tänkvärt

    augusti 12, 2010 by mammispammis

    Snubblade över en fin dikt:

    Dina barn tillhör dig inte
    (av Khalil Gibran)

    Dina barn tillhör dig inte
    de är söner och döttrar av själva livets längtan
    De kommer genom dig, men inte från dig
    och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

    Du kan ge dem din kärlek, men inte
    dina tankar, ty de har egna tankar.

    Du kan hysa deras kroppar, men inte
    deras själar, ty deras själar befinner sig i
    morgondagens land, som du inte
    kan besöka, inte ens i dina drömmar.

    Du kan sträva efter att likna dem
    men försök inte att göra dem lika dig själv

    Ty livet går inte tillbaka
    och dröjer inte vid igår.


  2. Sverige år 2010

    augusti 12, 2010 by mammispammis

    Jag säger bara - fy fan!


  3. Enkel problemlösning

    augusti 11, 2010 by mammispammis

    Jag förstår inte det här. Folk lägger ut en massa bilder på hela sitt liv på Facebook, speciellt på sina söta små barn. De går också med i den ena gruppen efter den andra. Sedan kommer de med meddelanden liknande detta: Gå inte med i en grupp som heter ”Att bli pappa eller mamma är det bästa som hänt mig” Gruppen är startad av pedofiler!!! Dom vill åt dina bilder!!! Var snälla och sätt detta på din status och sprid infon. (På begäran av polisen) .

    Jag har bara två saker att säga:

    1. Lägg INTE upp bilder på Facebook!
    2. Gå INTE med i alla grupper!

    Häpp – problemet löst.


  4. Ett litet samtal

    augusti 10, 2010 by mammispammis

    Samtal framför tv:n:

    Dottern: Ibland är det jätteroligt att vara tjej.
    Jag: Hur tänkte du då?
    Dottern: Vi tjejer är ju bättre än killarna på nästan allt.
    Jag: Jaha, finns det något som killarna är bättre på då?
    Dottern: Ja…slåss, vara coola, vara viga, vilja pussas – men de är sämre på att pussas.


  5. Och min röst går till…….

    augusti 10, 2010 by mammispammis

    För första gången någonsin tänkte jag att jag verkligen skulle sätta mig in i vad de olika partierna vill och strävar efter. Det är ju snart val och jag kände att jag den här gången skulle vilja vara lite mer ”seriös” i mitt val, tidigare har jag gått på någon slags magkänsla och rutin bara och egentligen inte varit vidare insatt i vad de olika partierna står för.

    Så nu har jag suttit här och surfat runt på deras hemsidor och försökt läsa på lite grann. Men egentligen vet jag inte om jag blev så mycket klokare av det – allt låter ju så himla bra, det står saker som vi alla egentligen vill höra tror jag. Men inget av partierna har egentligen några riktigt konkreta exempel på HUR de ska komma dit de vill.

    En av mina hjärtefrågor tas dock inte upp någonstans egentligen – det är situationen för de cirka 18.000 hemlösa som finns i Sverige. Finns det verkligen INGET parti som ser det som  högprio att få till en dräglig tillvaro för dem? Då vete sjutton om jag över huvud taget vill lägga min röst någonstans, för om det är reducerat till en så oviktig fråga så har jag inte mycket till övers för dem. Andra frågor som är viktiga för mig är satsningen på sjukvården (då speciellt psykiatrin), skolan, äldreomsorgen och arbetslösheten för ungdomarna och det verkar åtminstone vara frågor som de allra flesta partierna lyfter fram.

    Den 19 september är det dags och då får jag väl se om det blir en rent rutinmässig röst från mig eller om jag hittat något nytt bättre alternativ.


  6. Hipp hipp hurra!

    augusti 9, 2010 by mammispammis

     Världens goaste, finaste, sötaste och bästa 9-åring!


  7. Missförstådd

    augusti 4, 2010 by mammispammis

    Plötsligt har jag blivit tillintetgjord, förvandlad till ett elakt monster som bara vill illa. Jag har fått andra människor att känna sig kränkta och ignorerade, jag har fått dem att känna att de inte duger och inte kan.

    Jag ställer mig frågan – hur gick det till? Hur kan de, som knappt känner mig, lägga in så felaktiga värderingar i mina ord och handlingar? Jag bara undrar…


  8. Dumma vuxna

    augusti 3, 2010 by mammispammis

    När vi vuxna vill känna oss kloka och duktiga säger vi att de vuxnas konflikter inte ska drabba barnen. Men gör de inte alltid det på det ena eller andra sättet ändå? Jag tror nästan det. Om vuxna träter så färgar det av sig på barnen vare sig vi vill det eller inte. Alla vuxna har inte förmågan att bete sig som mogna och insiktsfulla personer utan låter, medvetet eller omedvetet, konflikterna även drabba barnen. I min drömvärld skulle det inte vara så, där skulle vi vuxna sätta oss själva åt sidan en stund och bara se till barnen, hur våra handlingar drabbar dem och vad vi kan göra för att de inte ska göra det. Vi skulle svälja vår stolthet och i stället se möjligheterna i stället för problemen, sätta barnen i första rummet och strunta i de konflikter vi eventuellt har med andra vuxna i barnens närhet. Jag är alldeles övertygad om att vi alla skulle må så mycket bättre då.


  9. En klok mans åsikter om amning

    augusti 3, 2010 by mammispammis

    Min hjälte för dagen är Daniel Pernikliski som skriver så klokt i sin krönika. Han fattar precis, jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.

    Jag har själv varit i den situationen att amningen blev näst intill en mardröm, men det är inget man så gärna pratar om verkar det som. I föräldragruppen som vi gick innan dottern föddes nämnde barnmorskan inte med ett ord att det kunde uppstå problem. Hon fick det att låta som att amning var det mest naturliga och självklara och enkla som fanns, det liksom bara skulle ske helt automatiskt – utan några bekymmer. När jag tänker tillbaka på BB-tiden är det enda jag minns hur personalen sprang in och ut i vårt rum, de drog och slet och klämde i mina bröst, den ena förordade amningsnapp, den andra förkastade densamma – allt var ett enda hysteriskt virrvarr kring amningen. Vår sköterska på BVC såg ut ungefär som om jag meddelat att jag strypt mitt barn när jag berättade för henne att jag fått rådet från amningsmottagningen (för övrigt den mest kloka människa jag träffat i dessa sammanhang) att jag skulle börja ge ersättning i stället för att amma. Men den lättnad och det lugn som infann sig hos mig när jag fått det rådet överväger precis allt, våra matstunder blev lugna och mysiga i stället för uppstressade, skrikiga och näst intill hysteriska och jag behövde inte längre gruva mig varje gång jag visste att det var dags att ge dottern mat.

    Dottern fyller nio om några dagar och hon har alltid varit en högst välfungerande liten unge och hon har inga allergier och inga sjukdomar, trots den lilla mängd modersmjölk hon lyckats få i sig. Men ändå känner jag alltid ett litet styng i hjärtat när jag tänker på hur jag misslyckades med det allra mest primära – att ge mitt eget barn mat. Skulle vi börja prata lite mer om det här så kanske inte andra mammor skulle behöva känna likadant som jag – så därför gör det mig så glad när jag får läsa Pernikliskis kloka ord.


  10. Var tredje vecka…

    juli 31, 2010 by mammispammis

    …dödas en kvinna i Sverige av sin partner!!!