Av alla de krönikor och kommentarer som skrivits om boken Felicia försvann är det en som berört mig mest. Det är det som Mymlan skrev i sitt blogginlägg 2012-01-16. Så väldigt kloka ord. Bl.a skriver hon: ”Det går aldrig att backa bandet, men som förälder kan man alltid, alltid, hur stora fel man än gjort, genom att lyssna till sina barn och ta deras upplevelser på allvar, be om ursäkt och försöka att inte upprepa sina misstag, göra skadan lite mindre. Som förälder behöver man inte ens känna igen sig i barnens berättelser. Men ibland måste man säga att barnen alltid har rätt.”
Tack och lov är jag nöjd och glad över den uppväxt jag själv har haft. Men jag vet de som inte är det och jag önskar innerligt att deras föräldrar kunde ta till sig av Mymlans visdomsord -läs gärna hela inlägget.
Håller med! Har du läst boken? Det har jag, och ja… lite som att komma över en privat dagbok som inte är ämnad för någon annan. Jag tycker Aase Berg också sätter ord på det: http://www.expressen.se/kultur/1.2676188/felicia-feldt-felicia-forsvann
Nej, jag står i kö på boken så jag får vänta på min tur, så jag har inga egna åsikter om den ännu. (Det var ju tack vare dig som jag läste det Mymlan skrivit,såg länken på FB.)
Vi kan väl höras när du läst den?