Idag när jag satt på bussen var det två unga tjejer som satt bakom mig. Som jag förstod det skulle de i år få rösta för första gången och följande väldigt korta konversation utspelades i detta ämne:
- Jag vet inte vad jag ska rösta på, allt är ju bara skit!
- Men om man tänker så här: Om man är ung, då är ju sossarna bäst. Men om man jobbar, då är moderaterna bäst.
- Ja, det är ju sant.
Jag hoppas att de här tjejerna inte är representativa för gruppen förstagångsväljare för då blir jag mörkrädd – om det är på den här nivån de bestämmer sig för hur de ska rösta
Verkligen! Det finns såklart en massa olika ungdomar, som resonerar på en massa olika sätt. Undrar hur många som röstar tvärtemot sina föräldrar, som protest liksom? Eller som sina föräldrar, för att de inte ids sätta sig in i politiken? Eller som gör ett test på en kvällstidning och röstar så?
Kanske är det så att partierna har misslyckats att nå ut till ungdomarna.
Jag tror inte riktigt partierna lyckats så bra med att nå ut till våra tonåringar. Och tyvärr så pratas det väl inte politik så ofta hemma hos folk, så ja då blir det så här. Men ja det är en mardröm om dom inte tar reda på mera innan dom ska rösta….
Ena styvsonen resonerar sådär oxå. Gjorde det redan i förra valet. Han sa att han skulle rösta blått för de skulle ta tag i ungdomsarbetslösheten. Kände att jag ville ta tag i hans öron o skaka tills allt trillade rätt, men jag lät bli. Han får ju leva i sin tro…