Varför är inte allas pengar lika värda? Jag menar att på många ställen bemöts kunder/gäster på så olika sätt. T.ex när jag går in i en tatuerarstudio är inte personalen så där översvallande glada över att se mig, eller om en pensionärsbuss stannar till vid det hippa fiket String vid Nytorget i Sthlm hoppar inte personalen jämfota av glädje. Men det är ju faktiskt så att jag betalar exakt lika mycket för min tatuering som den stentuffa killen som redan har ett gäng tatueringar och gammfolket på pensionärsresan betalar lika mycket för kaffet som det balla söderfolket.
Vad är skillnaden mellan min tusenlapp och din tusenlapp?
23 juli, 2010 by mammispammis
Category Blandat | Tags:
Eller hur? Jag har en långhårig man, i trasiga jeans, i min närhet som har väldigt gott om pengar. Han gick in på en musikaffär och tittade på någon dyyyyr anläggning. Ingen tog någon notis om honom. Han bad om hjälp och blev nonchalerad med ungefär ”Lilla vän, det här är inget för din plånbok”. Han visade sedelbunten (det var på den tiden innan kort var så vanliga som idag) och sa nåt dräpande innan han gick och lämnade en expedit med långt ansikte efter sig. VARFÖR döms vi utefter hur vi ser ut??? Har inte expediter (och andra) lärt sig att man inte KAN döma hunden efter håren?
Rätt åt dem!
När jag köpte min första bil på en bilfirma o inte privat så blev jag totalnonchalerad på Honda. Trots att jag tänkt köpa en sån. De satt i ett rum o pratade o glodde dumt på mig. Så till slut gick jag ut. Jag var då ca 21 år. Åkte iväg på Nissan/Mercedes som låg på andra sidan vägen. Hann knappt in förrän jag hade nycklar för provkörning i handen. Dagen därpå köpte jag en Nissan! Hade glädje av den till jag skaffade barn, då blev den för liten. Men den dög gott i ca 13 år. Nog dömer de en alltid!
Märkligt fenomen och tydligen ganska vanligt ändå. Och även där – rätt åt dem!
Usch ja, sådant har man ju stött på själv och det är för jävligt.. Men av ditt inlägg blev jag väldigt intresserad av om du tänkt tatuera dig?! ;o)
Japp Pia, det är gjort!