Posted On: torsdag, juli 29th, 2010 at 09:41
Ja, så är den då gjord – min tatuering. Jag hade laddat för det här ett bra tag, bestämt mig för vad jag ville ha och vart den skulle sitta. Men jag var inte helt övertygad om exakt hur den skulle se ut, det hade jag tänkt mig att de vänliga människorna på tatueringsstudion skulle hjälpa mig med. Att jag skulle ha dotterns namn och en olivkvist visste jag, hade med mig ett par bilder på olika olivkvistar men visste inte riktigt var de skulle placeras i förhållande till namnet.
Så steg jag då glad i hågen in på den välkända tatueringsstudion på Söder i Stockholm. Den ligger ganska nära den adress jag bodde på när jag bodde på Söder, så jag har gått förbi där många många gånger och funderat över hur det såg ut där inne, vad det var för typ av människor som tatuerade och som tatuerade sig. Nu skulle jag äntligen få se. Min enda erfarenhet av sådana ställen är från de tv-program jag gärna ser; LA ink och Miami ink, och där verkar alla så snälla, vänliga och hjälpsamma med att få till ett riktigt bra motiv. Men riktigt så var det inte, kan jag säga. Jag bemöttes av en något blasé och nonchalant tjej i ”receptionen” och han som skulle göra min tatuering pratade inte mer än absolut nödvändigt – dessutom bara på engelska. Så där fanns ingen hjälp att få. Så det slutade med att jag för tillfället uteslöt min olivkvist och bara gjorde namnet, sedan får jag väl hoppas att jag kan hitta någon snäll tatuerare någonstans som kan hjälpa mig att få till den någon gång i framtiden.
Gjorde det ont då? Ja, det kan jag säga att det gjorde. Det var alls inte den värsta typen av smärta jag känt, jag har ju faktiskt både fött barn och dessutom mer eller mindre krossat min axel och jämfört med det var själva smärtan som en smekning. Men jag tror inte att jag varit med om något så irriterande förut, detta envisa stickande framkallade värsta ilskan inom mig och jag är glad att jag inte gjorde något flertimmarsmotiv för då hade nog smockan hängt i luften är jag rädd.
Tags: Livet
Categories: Blandat
Jättesnygg! Men trist bemötande: du skulle valt ett annat ställe.
Ska jag tatuera mig (gamla människan) så blir det mina barns namn. Det har jag alltid sagt.
Tack! Tyvärr har jag förstått att det är ett vanligt bemötande hos tatuerarna, de ska liksom vara coola och hårda. Om du ska tatuera dig och vill ha något annat än namn så har jag ett hett tips här: http://www.swahilibobs.com/bild.asp?id=336 (måste ses).
Men hujedanemig!