Ibland undrar jag hur det känns att vara advokat. Att sitta där i rätten och försvara människor som helt uppenbart är mördare, våldtäktsmän eller som har förgripit sig på barn. Att försvara dem, göra allt som står i sin makt för att de ska få så lindrigt straff som möjligt. Att vända och vrida på precis allt och försöka hitta kryphål och utvägar trots att klienten kanske utfört de mest vidriga handlingar. Vad är det som driver de advokater som tar sig an de uppmärksammade mål som vi kan läsa om i tidningarna? Vad är det som gör att någon vill sitta där och försvara och försöka få strafflindring för Englas mördare, Emmas ex-pojkvän, Hagamannen, Riccardos mördare etc? Jag förstår det inte, men så är jag ju inte någon jurist heller.
Idag blev jag irriterad över att läsa i Aftonbladet om hur Emmas ex-pojkväns advokat försöker få strafflindring för honom för att Emma ej hörts i rätten, detta för att hon är omöjlig att höra då hon efter den misshandel ex-pojkvännen utsatt henne för har fått svåra hjärnskador som gör att hon inte kan prata och har problem med minnet! Det skulle alltså innebära att det är bättre att misshandla någon så grovt att de blir omöjliga att höra i rätten än att ”bara” misshandla dem lite grann så att de fortfarande kan prata och minnas vad som hänt - jag må vara dum, men jag fattar ingenting.
Jag håller med. Men det är också viktigt att alla får en rättvis dom. Jag har hört, men vet inte om det är sant, att om en åtalad erkänner ett brott för en advokat, så kan inte advokaten sedan i rätten hävda att h*n är oskyldig. Då måste h*n byta advokat.
Ja det är ju antagligen tron på rättvisa för alla som driver dessa advokater, de kan se saken på ett helt annat sätt än vad jag kan – och kanske just därför skulle jag aldrig kunna eller vilja bli advokat.Jag läste i advokat Jörgens Frisks blogg (http://advokatfrisk.blogspot.com/2010/03/vad-gor-du-som-forsvarsadvokat-om-du_04.html) om vad som händer om klienten erkänner för advokaten men sedan tänker förneka i rätten och det var att advokaten kan fortsätta vara försvarare, men då inte hävda klientens oskuld utan mer rikta in sig på att åtalet inte är styrkt, att åklagarens bevisning inte håller etc.