Ett av de allra bästa ögonblicken på dygnet är när jag får gå och lägga mig i min säng. Inte när jag lägger mig ner för att läsa utan när jag lägger ifrån mig boken och glasögonen, släcker lampan, stänger ögonen och lägger mig till rätta – då njuter jag. Jag njuter av den sköna sängen, det sköna täcket och den sköna kudden, lugnet och tystnaden. Samtidigt som jag gör det finns det de som aldrig får känna den känslan. Har de riktigt tur så kanske de hittar tak över huvudet i en trappuppgång eller källare någonstans, kanske har de hittat en bit kartong att ligga på och några gamla tidningar att bre om sig med. Deras bästa tid på dygnet sammanfaller nog inte med min.
Precis så känner jag när jag ska lägga mig. Men tänk vad många som inte gör det. Precis som du skriver.
Ja, tänk att inte ens en egen säng är en självklarhet för alla.