Jag har ju sagt att jag skiter i det här kungliga bröllopet som snart ska ske, men uppenbarligen gör jag inte det. Jag har massor med åsikter om allt som händer runt omkring, hela tiden. Tidigare var det ju det här med att kungen skulle föra sin dotter till altaret. Idag reagerar jag på andra saker jag läst i tidningarna. Dels har jag tydligen varit med och givit bort 1.000 handblåsta glas till brudparet – jag undrar bara, vart sjutton rymmer de 1.000 glas? Hur många och hur stora vitrinskåp ska de egentligen ha? Och kommer de att ha 1.000 gäster på en och samma gång? Dels har nu kungen tydligen bestämt att Daniel ska få bli prins och då rasar folket och säger att han ju inte har blått blod i ådrorna och därför inte borde få kalla sig prins. Men Silvia då, hur blåblodig är hon egentligen? Inget alls vad jag förstår, och där har jag aldrig hört något gnäll över att hon får vara drottning.
Sedan blev jag lite förvånad över mig själv idag då jag suckade lite lätt då jag insåg att jag jobbar den dagen som bröllopet är, jag hade inte trott att jag var speciellt angelägen över att titta på tillställningen, men tydligen är jag det i alla fall. På senaste tiden har jag dock tänkt att det nog kan vara av värde att dottern får se bröllopet på tv, det är ju ett stycke historia och jag minns hur märkvärdigt jag tyckte att det var när jag fick se kungen och Silvia gifta sig. Vi får väl se, det kanske slutar med att jag försöker byta bort mitt arbetspass – vart tog egentligen min antiroyalism vägen kan man undra?
Om glasen: Det är ju typ kanske tio olika sorter; vitt vin, rött vin, konjak, aperetif, champagne osv. Så vitt jag förstår. Och 100 gäster åt gången har de säkert.
Jag bryr mig inte ett skit om jag jobbar eller inte. Ett sammandrag på nyheterna blir bra.
Roligast blir att se pappa Olles tal, undrar just hur nervöst det ska kännas att hålla ett sånt bröllopstal! Men med tanke på att den andra fadern kanske inte är den bästa talaren går det säkert bra.
Ha ha. Olle kan väl anlita en spökskrivare. Det är bara att googla. Eller säga ”Jag har inte mist en son, jag har fått en dotter”. Är det inte så de säger?