Som mamma till en flicka som precis håller på att växa upp, hitta sig själv och skapa en egen identitet, har jag hittills sett vissa saker som faktiskt skrämmer mig. Det började redan på dagis. Många av pojkarna var lite småstökiga så flickorna fick snällt vänta tills pojkarna lugnat ner sig och slutat rasa omkring. De ”duktiga” flickorna som kunde klara sig själva kom ofta i skymundan och antagligen tyckte personalen att det var lätt att ha att göra med dessa tjejer, de störde ju ingen, behövde inte mycket uppmärksamhet (?) och därmed kunde alltså personalen ägna sig åt de som stökade runt. Det fanns en kille på dotterns dagis, som var väldigt förtjust i dottern, men hans sätt att visa det var genom att slå och nypa henne. När hon klagade till personalen fick hon till svar ”Bry dig inte om det, du vet hur pojkar är”! När dottern gick på 6-års och vi var på väg hem därifrån en dag berättade hon för mig att tre pojkar i den andra gruppen hade hållit fast en flicka ute på skolgården och dragit av henne både byxor och trosor. Jag blev alldeles chockad och tog detta på allra största allvar och ringde genast upp personalen och i min värld skulle de så klart genast ta itu med detta och reda ut vad som hänt. Efter denna händelse reste vi bort och ett par veckor senare, på ett föräldramöte, träffade jag mamman till flickan som råkat ut för dessa killar. Jag frågade henne då hur det hade gått och möttes av total oförståelse, hon hade inte fått veta någonting! I min godtrogenhet hade jag naturligtvis förväntat mig att personalen genast skulle tala med både tjejens och killarnas föräldrar samt med alla inblandade barn – men så hade alltså inte skett!
Med tanke på dessa ”små” incidenter kan jag säga att jag inte är speciellt förvånad egentligen över att de vuxna i Bjästa inte agerat på bästa sätt. När man redan på dagis och förskola verkar blunda för problemen och hellre sopa dem under mattan så kan det väl inte bli annat än fel?
Geezuz!!! Det är ju inte klokt. Levde du inte upp himmel och jord? MYCKET märkligt beteende av personalen. Måste ju vara tjänstefel?
Jag känner igen det. Man placerar de duktiga flickorna bredvid de stökiga pojkarna, som små hjälpfröknar och ”stötdämpare”.
Vi pojkmorsor har ett stort ansvar i vår fostran av pojkarna. När jag nu ser min grabbar är de snälla, generösa, mjuka och fina. Thank God!
Ja, det har du rätt i – ni har ett stort ansvar, och papporna också så klart.
Samtidigt så uppmanas tjejer ju gärna att ta för sig mer men lagom mycket. Blir lätt en klassisk dubbelbestraffning där då tjejer ”tar plats” och får höra att de låter för mycket och tagit över killarnas olater. En balansgång som är mycket svår.
Ja jag tror absolut att en tjej som är framfusig och lite ”stökig” anses som mer jobbig än en kille som är på samma sätt…konstigt.
För några år sedan var det en skola (mellanstadiet, tror jag) som gjorde ett experiment. Läraren gav varannan fråga till en kille, varannan till en tjej. Ganska snabbt sa både tjejerna och killarna:
- Varför får tjejerna alla frågor?
Det var så de upplevde det.
Suck.
Men herregud.. jag skulle ha blivit tokig om det varit min dotter och jag, först långt efteråt, fått höra vad som hänt. Vilken jävla kränkning!
(