Många är vi som tycker om att skriva, vi skriver om tankar och funderingar, saker som har hänt och saker som inte har hänt. Anledningen till att jag började blogga var just att jag tycker om att uttrycka mina funderingar kring saker och ting, jag har ingen intension att ”bli någon” inom bloggvärlden och heller inga tankar om att kunna förändra världen. Nej, det är bara att jag emellanåt får lite skrivklåda och behöver få ur mig saker och ting och då passar det mig bra med en blogg. Från början var det ingen som läste det jag skrev och nu är det några stycken som gör det, några jag känner och några jag inte känner.
Nu sedan en tid tillbaka har tanken slagit mig att när det finns människor som jag känner som läser det jag skriver blir jag ibland lite hämmad. Det finns en del saker som kanske trycker mig ibland och som jag skulle vilja få ur mig, kanske få ett eller annat gott råd om också, men vill inte att de som känner mig ska få veta det. Och då blir det ju följdaktligen så att jag inte skriver om det.
Jag och en i min närhet har pratat en del om det här och kommit fram till att man kanske skulle försöka starta en anonym blogg, en blogg där vem som vill är fri att skriva under absolut anonymitet. Det kanske skulle bli väldigt intressant, en massa djupa, hemliga funderingar och tankar som kommer på pränt och där man kanske kan få stöd och råd i sina frågor.
Synd bara att ingen av oss är något snille när det gäller internet och skapande av sådana sidor – måste vi be någon annan om hjälp så blir det ju inte längre vårt hemliga projekt och allting liksom fallerar. Men visst var det en ganska bra idé?
Precis så är det. Men hur tänkte ni om den anonyma bloggen? Ska folk ha inlogg? Och de som startar den känner ju varandra och kan säkert lista ut vem som skriver vad. och någon måste ju utdela de där inloggen. Ja inte vet jag… Fråga Mymlan hur hon gör med SSBD.
Eller förresten: Du kan ju ta hand om den! Folk får mejla dig och du lägger ut det. Då kan man ju skaffa en anonym epost. Det är väl smart?
Det är just det där praktiska som är svårigheterna och det måste ju vara någon som modererar alltihop för annars kan det ju bli hur galet som helst. Får nog tänka lite vidare på det där, för kanske finns det ett behov av anonymitet i vissa fall.
Jag är litet skeptisk till det där med att vara anonym. Jag tror att det är nästintill omöjligt att förbi anonym.. det verkar ju gå att luska ut allt till sist. Och det vore ju inte roligt om man lagt ut känsliga saker..
Men jag håller med.. ibland skulle nog jag oxå vilja skriva mer privat, men väljer att inte göra det då min blogg är s a s ”öppen” för alla.