Jag märker hur jag sitter på bussen och suckar för mig själv när jag ser hur ungdomarna klär sig mitt i vintern. Tunna tygskor, tunna strumpor och en tröja som går precis nedanför rumpan. Det ser ruggigt kallt ut och jag tycker nog att de är lite pucko om jag ska vara ärlig.
Hur var det då när jag växte upp? Hmm…var det så mycket bättre, tro? Nej då, inte alls. Uppvuxen i Luleå, en kuststad i Norrbotten, var vintrarna inte speciellt behagliga. -30 grader var inget ovanligt och till det var det oftast dessutom blåst. Mina föräldrar höll på att bli galna, men vad skulle de göra? Ut gick jag med stretchstövlar i syntet, jeans som var hur tighta som helst så kalsonger var inte att tänka på. En midjekort täckjacka med amerikanska flaggan på muddarna. Möjligen hade jag vantar, det minns jag faktiskt inte, men aldrig mössa. Av någon anledning tyckte jag tydligen att det var snyggare med förfrusna öron (jo då, de var förfrusna åtminstone tre vintrar) än med mössa.
Så vem är jag att sucka över vad ungdomarna har på sig nu? Det är bara att inse att alla har vi varit unga och ”dumma” och sedan blir vi gamla och ”kloka” och väldigt glömska.
Me 2. Och jag hängde cykelhjälmen på styret när jag var typ 30. Hade på den tills jag lämnat barnen på dagis. Så puckat. Det har jag slutat med. Cykla, alltså.
Usch ja, där har jag ytterligare något att tampas med. Jag använder INTE cykelhjälm, förra sommaren frågade dottern varför och sa ”Hur tror du det skulle kännas för mig om du ramlar och slår huvudet så jag blir utan mamma?”, vad svarar man på sånt?
Man svarar: ”Men gumman, jag bröjar med hjälm NU.” Och så gör du det!!!
börjar
Fast jag väntar nog tills jag tagit fram cykeln – ser så dumt ut med cykelhjälm när man går och åker buss
Jag har ändå rätt förståndiga barn.. de plockade fram långkallingarna själva och ofta har de mössa och vantar på sig.. Jag tackar för att modet är sådant nu; att man ska ha mössa på.. hela tiden!
Ja Pia, håller med dig om mössorna, det måste vara bland de bästa modeflugor som någonsin varit! (Hmm, modeflugor – det känns som ett väldigt omodernt ord).