Råkade snubbla förbi kartongen med gamla dagböcker idag och satte mig ner för att läsa – herre Gud vilken liten barnrumpa jag var när jag tyckte att jag var så stor och mogen! De är från tonårstiden, 7:an till 9:an ungefär, och jag minns hur missförstådd jag tyckte att jag var, att föräldrarna ingenting fattade eftersom jag tyckte att de behandlade mig som om jag var ett litet barn. Men så här i backspegeln inser jag ju att jag verkligen var ett omoget litet barn också, ingenting annat.
När jag gick i 7:an skrev jag om min ”stränga och gammelmodiga pappa” som inte ville låta mig sova över på Piteå havsbad på midsommar. I stället körde han oss dit och hämtade oss vid 03-tiden (!) på natten och det tyckte jag var strängt! Jag kan bara säga att jag ALDRIG skulle låta min 13-åriga dotter tillbringa midsommar på ett sådant slagfält som det då var på Piteå havsbad. Inte nog med det så satte sig den ”stränga och gammelmodiga pappan” i bilen dagen efter och skjutsade oss till Brännaberget i Överkalix dagen efter, och hämtade oss där ungefär samma tid den natten! Luleå-Piteå enkel resa på den tiden 5.5 mil, Luleå-Överkalix cirka 10 mil. När jag sedan gick i 8:an och 9:an var det inga problem med översovningen utan då var det fritt fram att åka iväg med tältet och stanna borta över hela midsommarhelgen. När jag gick i 9:an åkte mina föräldrar till Finland och kom hem med – EN LIMPA CIGARETTER till mig!
Nu sitter jag bara och funderar på hur jag bäst förstör dessa dagböcker, slänga dem i soprummet kommer inte på fråga, det får nog bli en liten brasa här ute och jag tänker stå kvar och försäkra mig om att vartenda blad förvandlas till svart kol.
Men är du galen???? Bränn dem INTE!!! Tänk va roligt att läsa nu. Tänk vad roligt för din dotter att läsa vid lämplig ålder. Eller så skriver du en bok utifrån dagböckerna. Bästa inspirationen.
Hu då, vill aldrig att hon ska läsa dem och någon bok tror jag inte heller att det skulle kunna bli – det är bara pinsamt och tramsigt, ingenting annat faktiskt.
Jo men sen när hon är vuxen, när ni är nästan jämngamla ; ) och kan skratta åt det ihop. Bränn dem inte. Ge dem åt mig så skriver jag en bok. Baserad på en sanna historia ; )
Nja, håll dig du till ditt egna skrivande, tror det är mer lyckat! Ellen kom förresten hem från biblioteket med din bok igår och lade sig på golvet och sträckläste den.
Va roligt! Hon ska få ett eget ex när vi ses. Blev det torsdag? Har E svarat?
Aldrig att du ska förstöra dem.. Det var din upplevelse av livet då.. dessutom kan de också vara bra att ha i sin uppfostran av egna barn. Att man faktiskt minns själv hur det var att vara i tonåren.. För mig har mina gamla pinsamma dagböcker varit en guldgruva!!
Jag minns när min ena dotter nyss träffat och blivit ihop med en kille(kanske 15 år) o min mamma var här.. De gick upp på dotterns rum och min mamma såg dottern framför sig.. 16 år och gravid!! Men herregud, sa jag till henne, de har ju nyss börjat hålla handen.. Ja, hon tyckte att jag var oansvarig.
Jag sa till henne att jag visste att de inte rökte och att de inte varit fulla(eftersom vi alltid hämtar dem på kvällarna/nätterna).. Och sen så kunde jag inte hålla mig utan frågade henne om hon visste vad jag gjort i 15-årsåldern.
)
Ja, inget sådant i allafall, sa hon..
Jag skrattade rått och sa att jag både rökte, hade druckit och grovhånglat(dock ej haft sex) med en kille. Och sedan klämde jag till med: Och vem av oss tycker du nu är oansvarig?? Då blev hon tyst.
Där fick hon så hon teg