Som deltidsarbetande börjar jag bli ganska less på att ständigt och jämt få höra kommentarer om hur bra jag har det som får gå hem tidigare än de andra. Visst, jag stämplar ut 2½ timme före de som jobbar heltid, men det är heller inte gratis – jag skrattar inte speciellt högt när mitt lönebesked kommer på posten. Att jobba deltid är inte alltid en dans på rosor, väldigt ofta infinner sig en känsla av otillräcklighet och det är stressande
Känner igen det där. När de säger:
- Det är till att ha det bra.
Så säger du:
- Jovars, men då har jag heller inte samma feta lön som du.
Eller nåt sånt. Fundera ut en dräpande replik (den här var inte så dräpande) som du använder nästa gång.
Jag känner också väl igen det där. Jag skulle hemskt gärna vilja vara frisk nog att kunna jobba heltid, men eftersom jag inte är det så får jag göra så gott jag kan, alltså jobba 75%. Och det är banne mig långt ifrån gratis! Sen förstår inte jag att folk är så avundsjuka, det finns väl ingen som hindrar någon från att jobba mindre om de vill, eller? Jag har inte någon sjukersättning utan ha valt att jobba så här för att orka jobba helt enkelt.
Men otack är ju världens lön…
Jag har fördelen att ha 25% sjukersättning, man blir dock inte rik på den, ska nog tilläggas. Nackdelen kan vara att man gör nästan 100% av arbetet, men får lön för 75%!!!
(
Räcker med att jobba 90 % för att känna sig som en smitare när man slutar tidigt men det är det värt.
Jag förstår att jag inte är ensam om att känna mig otillräcklig och emellanåt få höra kommentarer. Sedan handlar det förstås om mig själv också, att jag ska koppla bort den där känslan och inse att jag rimligtvis inte hinner jobba undan lika mycket som de som jobbar heltid. Jag har dock hamnat i det stadiet att jag ofta hoppar över fikarasterna i stället, som för att gottgöra mitt tillkommakortande.
Ja och det är inte bra, det vet du att jag tycker.