Ibland blir jag alldeles snurrig av allt tjat, här kommer en liten resumé från den här dagen (en dag ganska lik andra dagar):
- Kan jag få en glass på McDonald’s?
- Kan jag få ett tuggummi i automaten?
- Kan jag få en slimehand i automaten?
- Kan jag få en orm?
- Kan jag få ett akvarium?
- Jag VILL ha en katt!
- Kan vi inte köpa en hund?
- Kan jag få köpa Se&Hör? (!)
- Kan inte vi åka till alperna?
- Snälla, kan vi åka till Bräntis nästa helg?
- Kan vi åka och bowla snart?
- Kan jag få en blogg på VK?
Och så allt detta som hon INTE vill:
- Jag vill inte gå på simträningen längre.
- Jag vill inte ha på mig tandställningen.
- Jag vill inte gå och lägga mig.
- Jag vill inte borsta håret.
- Jag vill inte gå till skolan i morgon.
- Jag vill inte äta skolans äckliga köttbullar.
- Jag vill inte göra läxan.
Och så sitter man här och undrar – har vi gjort något fel? Varför är det så här? Har vi en bortskämd liten fröken här hemma, eller hör det till åldern? Vad det än beror på kan det vara ganska så tröttsamt med alla dessa VILL och VILL INTE och eftersom svar krävs på dessa frågor och vägranden får jag ständigt och jämt känna mig som en elak och tråkig nej-sägande mamma.
Hon är fullt normal. Det går över. Snart har hon finnar. Och sen hinner du bara blinka så flyttar hon hemifrån. Så härda ut. Och njuuuut. /Härdad trebarnsmor