En sak slog mig ikväll när första delfinalen av melodifestivalen var avklarad – de fyra som gick vidare hörde till de som var mest påklädda. Den som visade mest hud av dem var han med stora hålet på knäet och bara fötter, annars var det inte mycket naket. Så kanske damerna med baddräktsliknande klädsel ska tänka om – det blir inte bättre bara för att man klär av sig. Snyggast av damerna var definitivt Jessica Andersson med sin hellånga klänning, elegant och värdigt på något vis.
Hur som helst är jag glad att Salem el Fakir gick vidare, han var nog kanske den mest musikaliskt begåvade av dem alla som stod på scenen och det är svårt att inte gilla honom. Att Ola skulle gå vidare hade jag tippat redan innan, när jag tjuvlyssnade på bidragen tidigare idag, för det är en sån där typisk vinnarlåt på något vis. Med det inte sagt att jag tror att han skulle ha någon chans i stora eurovisionsfinalen. Men för den delen så har man väl aldrig någon som helst aning om vad som funkar där, det kan gå precis hur som helst för vem som helst. Det insåg jag det året då The Ark var med, jag var så himla glad över att de vann och så stensäker på att det här skulle bli en dundersuccé, lika stort som när Abba vann med Waterloo. Jag plågade mig igenom hela långa finalen trots att jag var så trött och less, men jag kände att jag bara inte kunde missa det stora segervrålet när Sverige och The Ark skulle ta hem segern. Den kvällen var det inte långt ifrån att jag slängde ut tv:n kan jag lova. Sedan dess har jag aldrig vågat tro någonting, förra året avskydde jag Sveriges bidrag och därför hade det inte förvånat mig om hon hade gått och vunnit, men inte heller det gick hem.
Sedan måste jag bara säga - Dolph Lundgren, allt är förlåtet! Nu tänker jag sluta minnas pinsamheterna som kom ur hans mun när han precis hade flyttat till USA och de halvtaskiga skådespelartalangerna jag tyckt mig kunna ana. I stället ska jag minnas showen han bjöd på ikväll, med glimten i ögat och en stor portion självdistans.
Håller med om Dolph! Åren har gett honom självdistans. Sedan har jag inte så mycket att säga om mello, jag är inte så engagerad. Såg med ett öga och lyssnade med ett öra. Det var Dolph jag var ute efter. Och nu grämer det mig ännu mer att jag inte var på plats. Som Sverker. Och Martin. Och alla andra.
Den enda jag höll tummarna för var Salem Al Fakir. Dolph då? Hm, njae.. det jag tyckte var coolt var när han karatade sönder den där isen.. Ingen av programledarna imponerade på mig, men det var första programmet och det brukar ofta bli bättre allt eftersom deltävlingarna går av stapeln. Hoppas jag.
Jenny Silver var som en utomjording.. Som ett skämt! What’s up with the arm???? Jeeez! *skakar på huvudet*
Jag tycker Jenny Silver var cool. Nu ska vi vara lite systerliga, tycker jag
Nja, jag är nog benägen att hålla med Pia där – både låten, framträdandet och framför allt den där märkliga silverhandsken som kostat en nedrans massa pengar var som ett riktigt dåligt skämt!