…varför damm blir ljust på mörk yta och mörkt på ljus yta.
februari, 2010
-
Jag undrar…
februari 2, 2010 by mammispammis
Category Blandat | Tags: | 1 Comment
-
Kommentarer överflödiga
februari 2, 2010 by mammispammis
Category Blandat | Tags: TV | 1 Comment
-
En vanlig dag på jobbet…
februari 1, 2010 by mammispammis
Jag kommer till jobbet, får tränga mig fram för att komma åt min klädhylla. Tar av mig ytterkläderna samtidigt som 10 andra personer försöker få min uppmärksamhet på olika sätt; de dyker upp mitt i ansiktet på mig, rycker i mina kläder, i mina kroppsdelar, skriker, tjoar och stimmar. Om jag kanske är glad för att jag köpt något nytt och visar upp det så kontrar genast någon annan med ”Jag har en mycket finare sån hemma”.Väl inne i mitt arbetsrum har jag tur om inte någon av mina arbetskamrater lägger krokben för mig när jag går förbi. När jag ska ta fram mina saker ur lådan knuffas och trängs alla andra bredvid mig, alla vill hinna först – så det gäller att ha vassa armbågar. När jag sitter och försöker arbeta är det hela tiden någon som pockar på min uppmärksamhet, vill ha hjälp av mig och är pratsjuk. Svarar jag så på deras frågor så blir chefen arg på mig, fast det inte var jag som började! Om jag behöver hjälp av chefen och räcker upp min hand, kan jag bli sittande väldigt länge, hon har ju 25 andra personer som hon också måste hjälpa. Vissa dagar kan det till och med hända att jag blir utan hjälp.
När vi sedan har rast gäller det att vara snabbt framme för att inte bli ensam på rasten. Redan på väg ut på rasten måste jag hugga tag i den kollega jag är sugen på att umgås med och paxa henne/honom, för annars kanske någon annan hinner före och då är det inte alls säkert att jag får vara med dem. Tillbaka från rasten kanske mina kläder är blöta, men eftersom vi bara har två (väldigt dåligt fungerande) torkskåp är sannolikheten att mina kläder ska få plats där ganska liten så därför får jag finna mig i att ta på mig blöta kläder till nästa rast.
Då det är lunch och jag går till personalmatsalen får jag sällan stå i fred i kön, alla puttas och knuffas och vill hinna fram först. I matsalen finns det alltid bara en maträtt som serveras, inget alternativ, så gillar jag inte maten får jag vackert vara hungrig. Där gäller det att äta snabbt, för samma sak gäller här – om jag vill ha någon att vara med på min rast måste jag vara snabbt ute, kommer jag ut sist har alla andra redan hunnit paxa varandra och jag blir utanför.
Blir jag kissnödig väntar jag så länge det bara går, helst vill jag hinna hem innan jag går på toa. Men det är svårt att hålla sig så länge och jag blir tvungen att besöka en toalett som är smutsig och stökig och inte alltid har ett fungerande lås. Funkar inte låset måste jag be någon kollega följa med mig och stå vakt utanför. När jag sedan ska tvätta händerna har jag tur om det finns tvål och handdukar, oftast blir det bara att tvätta händerna med vatten och torka av dem på kläderna.
Mina kollegor och jag tävlar hela tiden om vem som är bäst och kan mest. Vi berömmer sällan varandra, utan klagar hellre. Flera gånger om dagen händer det saker som skapar intriger och en massa energi går åt till att bråka och försöka reda ut vem som gjorde fel och vem som gjorde rätt. Vi fräser och snäser åt varandra och gaddar gärna ihop oss flera stycken mot en. Några av männen på min arbetsplats har ”särskilda behov” och det gör att jag och de andra kvinnorna lite då och då får stå ut med en del sparkar och slag, för eftersom det finns så få chefer på jobbet hinner de inte med att se och ta itu med allt som händer.
Om det var min arbetsplats skulle jag genast gå till mitt skyddsombud och klaga – eller helt enkelt vägra gå dit nästa dag igen! Men det är ett val som jag i så fall kan göra bara för att jag är vuxen och har valmöjligheter – när det gäller barnen så har de skolplikt och får vackert gilla läget.
Category Blandat | Tags: Barn,Skola | 1 Comment
