Idag fick jag bli arg igen när jag läste artikeln om Gerda och Gunnar som inte får leva ihop sina sista år tillsammans. Detta för att socialtjänsten har fattat beslutet med hänvisning till att Gerda och Gunnar har olika vårdbehov, trots att kommunen tidigare har fattat ett beslut om rätten att bo tillsammans.
Det gör ont i hela hjärtat att läsa om dessa stackars människor som alltså måste leva åtskilda de sista åren de har i livet. Jag är helt övertygad om att alla skulle tjäna på att Gerda fick bo med Gunnar, han skulle förmodligen bli mycket gladare och därmed lättare att vårda och Gerda skulle säkert avlasta personalen på boendet genom att finnas vid hans sida.
Jag undrar jag hur dessa beslutsfattare sover på natten – dåligt hoppas jag!
Ps. Kolla in kroppsspråket på riksdagsmannen på bilden.
Jaaa, skämmes ta me faan! Hur kan de göra så? Hur empatilös får en människa i beslutsposition vara egentligen? Detsamma hände min pappas kusin med fru. Mannen dog ett halvår efter isärflytt och frun någon månad efteråt! Förmodligen var sorg den största anledningen till att de gav upp livet!