Man är som man är och egentligen kanske det bara är jag själv som känner mig helt och fullt. Ibland är det lätt att ånga på, vara sig själv och tro att alla förstår och vet hur just jag tänker och tycker.
Man behöver inte känna mig speciellt väl för att veta att jag pratar mycket och ofta, munnen går väl nästan konstant för det mesta. Mycket skit kommer där ur och det är jag fullt medveten om. Det jag måste lära mig är nog att inse att alla inte vet hur jag funkar, vart jag står i olika frågor, vad jag har för åsikter osv och därmed borde jag nog också hålla igen lite grann när jag har folk i min omgivning som inte känner mig så väl.
Jag tycker om att skämta och jag gillar också ironi. Men jag förstår nog att jag ibland går lite över gränsen, speciellt när jag omger mig av människor som inte känner mig så väl – vilket jag gör för det mesta nu för tiden eftersom alla mina gamla vänner bor långt härifrån. Det är inte så säkert att folk faktiskt förstår att när jag skämtar lite elakt om än det ena och än det andra så är det absolut inte på allvar, jag tycker INTE att folk från andra kulturer, med annat ursprung, annan sexuell läggning osv är mindre värda än andra – absolut inte. Men kanske gror en misstanke hos dem jag serverar mina ”skämt” och ironiseringar till, kanske tror de att det finns ett uns av sanning och fientlighet i det jag säger. Det är inte alls omöjligt. Och det är nog det jag måste lära mig. Jag går på i samma ullstrumpor som jag gör med mina ”gamla” vänner, de som är likadana som mig och som också vet vem jag är och vad jag står för, och det kanske inte är så himla bra. Jag vill ju inte uppfattas som någon översittare som förtrycker och ser ner på andra, sån vill jag absolut inte vara.
Så kanske jag – trots att jag inte är någon anhängare av fenomenet nyårslöften – här och nu ska lova framför allt mig själv att ta det lite lugnare och inte raljera och tramsa så himla mycket utan bli lite mer eftertänksam och återhållsam. Jag gör i alla fall ett försök….
Som jag har väntat och längtat, men nu är det alldeles snart dags för mitt favorit-tv-program alla kategorier – ”I en annan del av Köping”. Jag är helt såld på dessa fantastiska människor och jag finner mig sittandes med ett litet leende på läpparna var gång jag ser dem. Min absoluta favorit är Linda, hon har ett skratt som fyller mig med glädje och hon verkar så älskvärd och allt igenom god.
