Så var det dags för en liten ansiktslyftning av bloggen. Jag måste nästan vara svart ända in i själen, för hur jag än vänder och vrider på saker så slutar det alltid på samma sätt – jag faller för det som är svart. Att jag gillar svarta kläder är nog ingen hemlighet, det har blivit mycket sånt genom årens lopp. Köper också gärna svart till dottern, men har blivit lite mer återhållsam med det sedan hon för ett par år sedan frågade ”Mamma, varför har jag så mycket svarta kläder?”. När jag köpte nya gardiner och dukar och klädde om stolarna blev det svart och vitt. Och så nu när jag skulle göra om bloggen fastnade jag så klart för ett tema i svart.
Jag hade en riktigt svart period någon gång på 80-talet, då var hela mitt vardagsrum svart; soffa, bord, bokhylla, gardiner, lampor – ja allt, den enda färgklicken var ett sprakande mönster på den svarta soffan. Mina föräldrar vägrade överlämna ett arv som jag skulle få, en gammal fin väggklocka från mina farföräldrars tid i Amerika, av rädsla att jag skulle måla den svart. Och de hade nog rätt, hade den kommit i mina händer hade den antagligen blivit ommålad ganska snabbt. Så det var väl en himla tur att de tänkte till lite grann där.
Hur som helst blev jag ganska nöjd med det nya utseendet på bloggen, nu får det följa med ett tag tills jag tröttnar och hittar något bättre. Innehållet lär nog fortsätta vara detsamma, lite osammanhängande nedskrivna tankar och funderingar.
Annorlunda men kul upplägg på bloggen med bilderna i vänsterkanten. Har aldrig haft en svart period vad gäller möbler osv men när det gäller kläder använder jag gärna svart. Och själen ska vi inte tala om, svart som natten.
Jag tycker din blogg är skitsnygg!! Spec bilderna på vänsterkanten.
Tack