Jag har en dotter som skulle behöva fler timmar på dygnet, fler dagar i veckan, fler veckor på en månad och fler månader på ett år. Skulle hon själv få bestämma skulle hon förmodligen ha minst en aktivitet/dag, vara med på läger varje vecka under sommarlovet och gå både slalomkurs och snowboardkurs samtidigt. Ser hon att det går att anmäla sig till ett tv-program – ja då vill hon absolut vara med. Hon vill skicka in alla möjliga (och omöjliga) rekord till Rekordbyrån, skriva låtar och skicka in till Lilla melodifestivalen, börja blogga på VK.se, starta tidningar, anordna loppis, se alla filmer som kommer på bio, gå på alla tänkbara konserter och musikaler. Hon vill resa jorden runt, Sverige runt, flytta till Japan, flytta till USA, flytta till Stockholm. Ja – hon är helt enkelt fylld av livs- och upptäckarglädje och egentligen är det ju en fantastisk egenskap. Även om det emellanåt blir lite trist att behöva vara glädjedödaren som plockar ner henne och talar om för henne att det inte går att göra ALLT detta nu på en gång.
Jag hoppas att denna iver kommer att bestå, att hon fortsätter vara nyfiken och villig att upptäcka nya saker, ställas inför nya utmaningar och utnyttja alla möjligheter som kommer i hennes väg. Visst, är man försiktig utsätter man sig heller inte för så många risker, men om man inte vågar något utan bara räds för vad som kan hända – hur roligt blir det då?
Var Stolt! Vilken härlig tjej. Tids nog inser hon vad som är möjligt/omöjligt.