Julefrid?

Historien med våra störande grannar fortsätter, och julafton med tillhörande natt har varit värre än någonsin. Under i princip hela vårt julfirande igår ackompanjerades vi av afrikanska toner från grannen. Musiken dånade där inifrån och efter ett antal timmar, vid 21-tiden på kvällen, bad till slut maken dem att dämpa lite grann. Jag gillar musik (det gör vi alla i familjen), men vill gärna välja vilken musik vi ska lyssna på och när vi ska göra det. Det här med musiken blev alltså bättre efter tillsägningen, men säg den lycka som varar. Vid 23-tiden bytte störandet karaktär och vi blev åhörare till parets äktenskapliga konflikter, det skreks och diskuterades fram till vid 04-tiden på natten och det var sannerligen ingen fröjd att lyssna på. Detta par har röster som ekar mellan väggarna och hade jag förstått deras språk är jag helt säker på att jag hade hört vartenda ord som utbyttes, så högt pratade och skrek de.

Nu är klockan 14.50 och det har varit hyfsat lugnt därinifrån fram tills nu, då de åter igen satt igång med sitt musiklyssnande. Maken, som tursamt nog inte är rädd av sig, har varit över och pratat med dem ytterligare en gång och för tillfället blev det tystare igen. Men nu känner vi att vi har sagt till den milda vägen tillräckligt många gånger så hädanefter blir det nog ett fall för störningsjouren.