RSS Feed

Dr Jekyll och Mr Hyde

14 november, 2009 by mammispammis

imagesCA3C0KD6När det blev känt vem Hagamannen var – en till synes vanlig familjefar – frågade jag min pappa om han tror att det finns någon gräns när man som förälder slutar älska sitt barn. Pappa sa då att han inte tror det utan att man kan förakta en handling ens barn gjort, men att kärleken ändå finns kvar där. Och så är det säkert. Nu läser jag i tidningen att man tror att man fått fast ”Dörrklockemannen” i Göteborg, han som ringt på hos kvinnor och sedan tagit sig in lägenheten och våldtagit dem, och den man anhållit är 15 år! Alltså bara ett barn! Hur känns det att som förälder få det beskedet? Att ens lilla pojke på något vis förvandlats till ett monster som kan göra något så hemskt? Samma sak gäller den 15-åriga kille som misstänks vara den som mördat sin 19-åriga syster – hur hanterar man det som förälder? Inte nog med att sonen visar sig vara mördare, han har dessutom tagit den älskade dotterns liv!

Hur kan det egentligen bli så här? Hur kan en man, som lever ett till synes vanligt familjeliv, då och då förvandlas till en ondsint våldtäktsman? Hur kan en 15-åring bli så störd att han ringer på hos oskyldiga kvinnor och tvingar sig på dem och hur kan en annan 15-åring ta livet av sin syster? Nu känner jag ju inte dessa personer, så jag vet inte om de har någon allvarlig pyskisk störning som också visat sig innan dessa händelser – men jag skräms av att det kanske är så att det finns potentiella mördare och våldtäktsmän mitt ibland oss, som bär en liten tickande bomb inom sig och när som helst kan utföra det mest bestialiska brott man kan tänka sig.


Inga kommentarer »

  1. Pia skriver:

    Jag levde ju också här i Umeå med hotet Hagamannen.. Denna Fantom-människa som man trodde skulle vara en enstöring, ungkarl och ev också utan arbete. Å så visar det sig vara en alldaglig, liten, småbarnsfar som var detta ”monster”. Usch!!

    Jag brukar alltid tänka, när någon gjort något hemskt, att bakom den personen finns barn, föräldrar eller syskon som förmodligen oxå lider av det hemska. Jag tror inte heller att man slutar älska sitt barn, men jag tror att man kan sluta tycka om det och spec deras gärningar.

  2. MammisPammis skriver:

    Så lämpligt såg jag att det börjar en programserie ikväll som heter ”Mamma till en mördare” som tar upp just det här – det ska bli spännande att höra hur de ser på saken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>