RSS Feed

oktober, 2009

  1. Jakten på den perfekta korv stroganoffen!

    oktober 8, 2009 by mammispammis

    adbcdad3256c11a0afaf932a18cfe466[1]Jag har en ohyggligt svår nöt att knäcka – att göra lika god korv stroganoff som skolan! När jag gick i skola var korv stroganoff min allra bästa maträtt bland skolmaten. Det var ingen mat som någonsin gjordes hemma hos oss, så jag hade liksom inget annat att jämföra med – men den var verkligen mums. Nu när dottern går i skolan är också hennes favoriträtt korv stroganoff. Det är en maträtt som vi brukar göra här hemma, men ingenting verkar slå skolans. Jag slår ibland nästan knut på mig själv för att få den att bli rätt, jag gjort den på mjölk, på grädde, med redning, utan redning, med äpplen, utan äpplen, med endast lite tomatpuré, med mycket tomatpuré, med chilisås, utan chilisås – ja, alla tänkbara knep har jag tagit till, men nej…den smakar inte detsamma. Jag har till och med gått så långt att jag förhört mig om exakt hur korvbitarna är skurna, men inte ens det stämmer.

    Idag dristade jag mig till att köpa en ny produkt som Arla lanserat, maglagningsgrädde med en liten bunke tomatpasta – vips så har man en färdig korv stroganoffsås! Min förväntan var så klart stor – skulle det stämma den här gången då? När jag väl var på gång att laga maten insåg jag att vi inte hade något ris hemma! Så det var bara till att koka makaroner i stället – och då blir det ju liksom fel på hela maträtten på något vis. Men, vad gör man – man tager vad man haver. Så kunde vi inte riktigt utvärdera dagens stroganoff, men dottern tyckte att vi ska prova en gång till – med ris till. Så då får vi hoppas på att det stämmer bättre.

    Sista utvägen är att dottern få be skolan om recept – men då blir det väl på typ 300 portioner eller nåt sånt. Nåja, jag har ju alltid pratat om att börja göra storkok och frysa in portioner…så varför inte?

    Category Blandat | Tags: | No Comments

  2. Min allra bästa Hollywoodfru!

    oktober 7, 2009 by mammispammis

    Det är med stor sorg och saknad jag konstaterar att Maria Montazami har försvunnit ut ur mitt liv, förmodligen för alltid. Jag hann precis bara börja känna henne och nu är hon borta. Tre måndagar i rad har jag fått en liten inblick i hennes liv, fått höra henne prata om de problem som hon stöter på i vardagen. Hon har lärt mig hur man kan lura sin make och köpa en svindyr vas genom att säga till honom att vasen man tänker köpa kostar 50 dollar, sedan ta pengar från hushållskassan och köpa den och aldrig tala om att den faktiskt kostade 500 dollar. Ett annat hett tips är att man – om man är fanatisk användare av läppstift – ska se till att dricka från samma sida av glaset hela tiden och sedan lite då och då försiktigt gnugga bort läppstiftet med fingrarna. Hon verkar besitta de mest fantastiska lösningar på livets stora frågor. Men i all sin enfald har hon en charm på något vis och jag kan inte bli arg på henne, utan sitter bara där med ett dumt leende på mina läppar och fascineras av denna människa.

    Men nu är det alltså slut – om inte TV 3 insett vilket guldkorn de har i henne och ser till att hon får synas i rutan fler gånger. Förhoppningsvis ger de sjutton i Fru Anka som i mina ögon är en helt ointressant och bara genomelak människa och ger fru Montazami chansen att underhålla oss igen. Gör de det så har de åtminstone en tittare – jag!

    Category Blandat | Tags: | No Comments

  3. Politik på lägsta nivå

    oktober 5, 2009 by mammispammis

    CB047445Vissa ekvationer får jag helt enkelt inte att gå ihop, men så har jag i och för sig aldrig varit något mattesnille heller. Här i Umeå händer saker, kommunpolitikerna och de som styr har stora visioner för staden – visst, det låter väl bra men jag tycker nog att det finns lite annat som är viktigare att satsa på än vad de gör.

    Glädjen visste inga gränser bland vissa när Umeå blev utnämnd till Kulturhuvudstad något år här framöver som jag inte har lagt på minnet. Själv har jag tyckt att det där mest bara liknar blaj. Vad kan Umeå som kommun tjäna på den utmärkelsen, undrar jag. Jag har inte satt mig in i vad det innebär att vara kulturhuvudstad, just bara för att jag är så oerhört ointresserad, men vad det än är så har jag svårt att tro att just den saken ska göra att Europas alla blickar riktas just mot oss.

    Kommunen har valt att köpa tillbaka Umeå hockeyarena av Björköven till priset av 1 krona, i det priset ingår ett flertal miljoner i skulder – som kommunen alltså verkar anse att de har råd med.

    Vad Umeå kommun inte har råd med är att se till att våra barn, ungdomar och gamla får en dräglig tillvaro. Vad gäller de gamla, äldreomsorg osv, kan jag inte uttala mig så mycket om eftersom jag inte är insatt i ämnet (har ej behövt engagera mig där ännu då jag inte har någon som är i behov av sådana tjänster). Men jag är ganska väl insatt i hur det ser ut i åtminstone vår skola och där finns det mycket att önska.

    Dottern går nu i andra klass, de är 25 stycken i hennes klass och 25 stycken i den andra 2:an. De delar fritids, vilket alltså innebär att 50 barn delar på samma yta. I år har vi haft turen att få flytta till ett annat fritids än det som vi hade förra året, så nu kan man ändå säga att lokalerna funkar tillfredsställande. Men lokalen som de höll till i förra året var en mardröm, ”Bunkern” allmänt kallad av personal och barn på skolan. Det är ett gammalt skyddsrum, med små högt sittande fönster, branddörrar och jättehöga trösklar. Inte på något vis anpassat efter barns behov. Men resonemanget verkar ha varit ”Man tager vad man haver” och så blev det som det blev. I år går årets 1:or där och deras föräldrar klagar och står i, precis som vi gjorde förra året.

    Det som är mest skrämmande med vår skola, eller rättare sagt vårt skolområde, är att man i våras bestämde sig för att lägga ner den närmast liggande grundskolan. Det var ett fåtal elever som gick där och man ansåg att det inte var ekonomiskt försvarbart att ha den skolan igång, samtidigt som lokalerna behövdes för barnomsorg. När det kom till allas vår kännedom började protesterna hagla, föräldrarna till barnen som gick på den skolan ville så klart ha kvar sin lilla skola, och vi som är föräldrar på vår skola var rädda för att klasserna skulle bli för stora och utrymmena för trånga. Det var ett flertal möten angående detta och vi blev hela tiden lugnade med beskedet att vår skola skulle börja byggas om sommaren som var så att lokalerna skulle bli anpassade till ett större elevantal. Men så kom hösten och skolstarten och ingenting hade hänt, skolan såg precis ut som vanligt. Eleverna från den ”nedlagda” skolan hade kommit och man hade beslutat sig för att evakuera 5:e- och 6:e-klasserna till den ”nedlagda” skolan! Hmm…den var alltså inte nedlagd, utan man hade bara gjort en rockad av eleverna. Slitit upp först eleverna som gick på den ”nedlagda” skolan och sedan slitit upp 5:orna och 6:orna från vår skola! Till vilken nytta, undrar jag?

    Nu har man kunnat läsa i tidningarna att det finns en stor risk att inga skolor beviljas pengar till ombyggnationer pga besparingar, detta trots att man redan vidtagit åtgärder som att ”stänga” en skola och flyttat runt elever. Samtidigt har man satsat miljontals kronor på att fjäska för någon kulturdelegation från EU samt sett till att stötta ett av Sveriges sämsta (nu blir det väl skottpengar på mig) hockeylag genom att ta över alla deras skulder!

    Ursäkta mig – men finns det någon annan som kan förklara logiken i detta?

    Category Blandat | Tags: ,, | No Comments

  4. En smitta värre än svininfluensan!

    oktober 1, 2009 by mammispammis

    j0433180Idag hade jag en helt vansinnigt upprörd och galen människa i min omgivning, och herre Gud så tufft det blev för alla som var runt omkring henne! Idag var dagen D på jobbet och vi har alla peppat varandra och blivit peppade av chefer och andra om att det här nog ska gå bra – och så är den här människan alldeles tvärt emot. Inga glada tankar där inte! Allt var fel! Hon skällde och gnällde så det stod härliga till och fasen vad sånt ställer till för de som tvingas arbeta med en sådan människa.

    Det här fick mig att tänka på hur viktigt mitt eget beteende är för alla i min omgivning – inte minst på jobbet. Man kan ju leva efter devisen att jag gör väl som jag vill, ingen annan ska bry sig i hur jag uppför mig och jag har rätt att ha åsikter. Och visst, alla är vi som vi är, men vi har baske mig en skyldighet att se till så att vi inte förpestar alla andra i vår omgivning. Om 20 stycken är positiva och 1 är negativ så tar den där negativismen över, den är som en elak farsot och pestsmitta som liksom naglar sig fast och smittar alla runt omkring sakta men säkert. Hur mycket man än försöker stå emot så går det inte, det börjar gro ett litet frö av missnöje och sedan är det liksom kört på något vis. Den negativa energin är så stark och så genomträngande och går nästan inte att ruska av sig.

    Den här människan som nästan förstörde allas våran dag är förmodligen lyckligt omedveten om vad hon ställt till med. Antagligen tycker hon att hon har rätt att bete sig på det viset, och alla vi som INTE fattar hur fel och hur dåligt allting är är bara dumma i huvudet.

    Jag tycker synd om sådana människor, men jag tycker ännu mer synd om de som blir drabbade.

    Category Blandat | Tags: , | No Comments

Newer Entries