Idag hade jag en helt vansinnigt upprörd och galen människa i min omgivning, och herre Gud så tufft det blev för alla som var runt omkring henne! Idag var dagen D på jobbet och vi har alla peppat varandra och blivit peppade av chefer och andra om att det här nog ska gå bra – och så är den här människan alldeles tvärt emot. Inga glada tankar där inte! Allt var fel! Hon skällde och gnällde så det stod härliga till och fasen vad sånt ställer till för de som tvingas arbeta med en sådan människa.
Det här fick mig att tänka på hur viktigt mitt eget beteende är för alla i min omgivning – inte minst på jobbet. Man kan ju leva efter devisen att jag gör väl som jag vill, ingen annan ska bry sig i hur jag uppför mig och jag har rätt att ha åsikter. Och visst, alla är vi som vi är, men vi har baske mig en skyldighet att se till så att vi inte förpestar alla andra i vår omgivning. Om 20 stycken är positiva och 1 är negativ så tar den där negativismen över, den är som en elak farsot och pestsmitta som liksom naglar sig fast och smittar alla runt omkring sakta men säkert. Hur mycket man än försöker stå emot så går det inte, det börjar gro ett litet frö av missnöje och sedan är det liksom kört på något vis. Den negativa energin är så stark och så genomträngande och går nästan inte att ruska av sig.
Den här människan som nästan förstörde allas våran dag är förmodligen lyckligt omedveten om vad hon ställt till med. Antagligen tycker hon att hon har rätt att bete sig på det viset, och alla vi som INTE fattar hur fel och hur dåligt allting är är bara dumma i huvudet.
Jag tycker synd om sådana människor, men jag tycker ännu mer synd om de som blir drabbade.
