Vem ska man tro på?

Vad är det som gör att vissa människor har en sån stark tro på Gud och andra inte? Har vi som INTE tror någon sorts immunförsvar mot tron och religionen? Eller kan också jag hamna där hän att jag plötsligt börjar tro på Gud? Nej, det har jag nog ganska svårt att förstå.

När jag växte upp funderade jag aldrig över det där med tro och religion och precis som de allra flesta i min klass konfirmerade jag mig när det var dags. Jag reflekterade nog aldrig över varför jag skulle konfirmera mig utan hängde liksom bara på, det var bara något som skulle göras. Många säger att de konfirmerade sig för att få presenter, men det var inte anledningen för mig – jag tror inte ens att jag visste att man brukade få presenter. Nej, det bara blev så att jag gjorde det.

Åren gick och inte funderade jag över det här med kyrkan och tron. Nej, jag hade liksom ingen anledning. Men så ett tag innan maken och jag skulle gifta oss kom den stora debatten huruvida homosexuella skulle få gifta sig i kyrkan eller inte och då kände jag att det var dags för mig och kyrkan att gå skilda vägar. Jag hade liksom ingen lust längre att betala skatt till denna inskränkta instans, så jag – och även maken - gick ur kyrkan. Det är absolut ingenting som jag har ångrat en enda sekund och det fåtal gånger som jag numera besöker kyrkan (för bröllop och dop) så inser jag varje gång hur rätt det var, det ger mig ingenting annat än nästan ett krypande obehag att sitta där och lyssna på prästen, det känns inte äkta för mig.

Dottern har ibland frågat om varför hon inte är döpt och då har vi försökt förklara att det är för att vi inte är med i kyrkan och inte tror på Gud och att vi tycker att det får bli hennes val när hon är stor nog att förstå och bestämma själv. Vissa kanske ser det som att vi tar ifrån henne något, tron på Gud eller så, medan vi tycker att vi ger henne valmöjligheten i stället -  att antingen inte tro alls, eller så att välja exakt vilken tro hon vill ha. Det är ju inte självklart att just Svenska kyrkan – som hon i så fall skulle ha döpts in i – är den kyrka som hon vill tillhöra när hon blir stor. Hon kanske vill bli katolik, muslim, buddist eller något annat och då står det henne fritt att välja. Vi tyckte att det skulle kännas som hyckleri att döpa henne i kyrkan och stå där och lova att uppfostra henne efter den kristna tron när vi alls inte tror – vad har man då lovat egentligen?

När det händer hemska saker i ens omgivning, som idag då vi fick veta att en flicka som är lika gammal som dottern (8 år) precis har fått operera bort en hjärntumör – ja då undrar jag hur en som är troende skulle kunna förklara det. För mig är det bara så orättvist att barn ska behöva drabbas av sjukdomar, övergrepp och olyckor och jag finner ingen som helst mening eller förklaring till detta. Om Gud fanns och var så god som han framställs – hur kan han då låta sådana saker hända? Jag bara undrar…