I morgon ska jag följa dottern till tandläkaren och det är inte vilket tandläkarbesök som helst – eventuellt ska de dra två tänder! Hon är lyckligt ovetande om innebörden av detta, stora bedövningssprutor som ska stickas in i munnen, knakande och brakande när de sliter ut tänderna, blödande öppna sår i munnen och förmodligen smärta när bedövningen väl släppt – usch!
Hon är nu 8 år och har varit till tandläkaren på sedvanliga årskontroller och det har aldrig varit annat än trevliga upplevelser; snälla och rara tandläkare och tandsköterskor som har pratat vänligt med henne, räknat hennes tänder, berömt hennes tandborstning och till sist den stora korgen med små saker att välja mellan som belöning. Men nu kommer den bistra verkligheten att krypa ifatt henne, hon kommer att få se den tidigare så väna tandläkaren förvandlas till ett ondskefullt monster som med mord i blicken anfaller henne med långa tjocka sprutnålar, en jättestor tång och som hånfullt ler mot henne när hon med stor möda lyckats bända ut de små stackars tänderna, allt till tonerna av musiken från duschscenen i Psycho. Hon kommer att känna den läskiga blodsmaken i munnen resten av eftermiddagen och den där simpla tatueringen eller ringen som hon fått som belöning kommer endast att känna som ett stort hån.
Efter i morgon kommer hon att ha fått en ny insikt – det är INTE trevligt att gå till tandläkaren!
