Jag undrar jag om det kanske vore läge för mig att gå på någon slags terapi. Jag har en rädsla som jag inte tror att jag delar med så många andra i världen, och som det knappast finns något namn för, jag är nämligen rädd för – nunnor! Nu är ju det här inget större problem, för det vimlar ju inte precis omkring en massa nunnor på gator och torg hur som helst. Nej, de är ganska så osynliga – som tur är för mig. Här i Norrland vet jag inte om jag någonsin sett en enda nunna, men när jag bodde i Stockholm hände det lite nu och då. Och när jag stöter på dem går det kalla kårar utmed min rygg, en olustkänsla väcks i mig och jag mår faktiskt riktigt dåligt.
Många skrattar åt mig och undrar vad sjutton jag fått för mig som bär på denna rädsla…eller rättare sagt obehag. Jag har själv ingen som helst aning om varför denna olust väcks inom mig, men det bara är så. Det är ju inte så att nunnor är speciellt onda och störande personer, så jag är så klart inte rädd för att de ska skada mig på något sätt. Nej, det är bara något så mystiskt och skumt omkring dem, som jag inte riktigt förstår. Jag tycker liksom inte att de passar in i vårt samhälle på något vis, kan inte förstå deras sätt att tänka och leva och uppoffra sig för sin tro.
Nu diskuteras det ju hejvilt huruvida man skulle vilja ha en människa iklädd burka eller nikab och den diskussionen tänker jag inte föra här, men en sak är då säker – börjar det jobba en nunna på dotterns fritids, ja då blir det problem för mig!
Jag har två andra fobier också, även de underliga. Den ena är att jag är lite rädd för dvärgar, samma sak gäller där, jag har ingen aning om varför eller varför detta obehag väcks inom mig när jag ser dem – för de är ju inte heller farliga av naturen. Och den andra är människor som har en viss sjukdom som jag inte kan namnet på, men den sjukdomen gör att de ser ut på ett konstigt sätt och går på ett konstigt sätt och dem har jag varit rädd för ända sedan jag var ganska liten. Som tur är är det en mycket ovanlig åkomma, för jag har endast sett en handfull människor med den under hela mitt liv. Så där behöver jag inte heller vara på min vakt och tro att jag ska stöta på dem hur som helst.
Då kan man ju räkna ut resten – mitt värsta scenario är en dvärg som är nunna och dessutom har den där sjukdomen! Sedan är det nog hispan nästa för mig!

kikar in, såg din adress på FL
Du borde testa regressionsterapi.. Vet inte om du tror på liv före och efter detta livet, men det var det första jag tänkte på.. Att det är något som du upplevt i ditt tidigare liv och som du burit med dig in i detta livet!! Annars brukar man ju kunna hitta en förklaring till varför man har den där rädslan.
Själv är jag rädd för att gå ut på isen och den rädslan har jag haf så länge jag minns. Enl mina föräldrar har jag aldrig ens varit i närheten av att hamna i en vak eller dylikt. Jag tror att det är minne från mitt tidigare liv. Däremot min rädsla(numera botad till 95%!) för spindlar vet jag kommer ifrån att jag såg en spindel som spunnit värsta nätet på kompisens fotsula, när hon somnat i solen.
Oj, vilket långt inlägg det blev!! Sorry! Kram!