Mamma & Pappa

En dement man var på restaurang med sin hustru. Efter maten tyckte han att det skulle smaka gott med en kopp kaffe och hustrun bad honom ta en kopp till henne också. Han vände sig om, tittade på henne med arg blick och sa ”Nähä du, du får allt hämta själv”. På väg därifrån sa mannen till hustrun ”Hon var inte lite fräck den där kvinnan som bad mig hämta kaffe till henne också”. Hustrun sa ”Vem var hon då?”. ”Ja inte vet jag, men hon var då jävligt ful”, fick hon till svar.

Historien är sann, mannen och hustrun är bekanta till mina föräldrar. Den är ju riktigt rolig, men samtidigt så väldigt sorglig. Tänk så tokigt det kan bli, människor som levt ett långt liv, varit helt klara i knoppen, kanske till och med varit väldigt intelligenta och klartänkta – sakta men säkert förvandlas de och glömmer. Min svägerskas pappa hade i hela sitt liv varit den mest godhjärtade man som aldrig sagt ett ont ord till någon, aldrig brusat upp och blivit arg. Men så blev han dement och förvandlades sakta men säkert. Vissa dagar var han så arg och otrevlig att hon nästan blev rädd för honom. Hur kunde det bli så?

En annan sann och lite söt händelse utspelade sig Arvidsjaur. En dam som hette Blenda hamnade på ett hem för gamla och dementa. På samma avdelning låg en man som hette Sten och som för övrigt hade varit kommunalråd i Arvidsjaur i sin glans dagar. En dag gick Blenda in till personalen och sa ”En Sten ligger i min säng”. ”Nej då”, sa personalen, ”inte har du någon sten i sängen”. Men Blenda envisades ”Jag har visst en Sten i min säng” och så var det, för det var nämligen det gamla kommunalrådet som hade lagt sig i hennes säng. (För de som inte förstår sig på bondska kan jag berätta att man i Arvidsjaur säger ”en” före mansnamn och ”a” före kvinnonamn – vet man det så förstår man också poängen med berättelsen.)

När jag ser mina föräldrar skattar jag mig lycklig. De är gamla, snart 77 och 82 år, men ack så pigga och klara i knoppen. Det är lätt att ta dem för givet och också lätt att tro att det alltid ska vara så, men det är inte alla förunnat att få ha så pigga och vitala föräldrar när de kommit upp i den åldern. Jag har idag bestämt mig för att uppskatta dem och den tid jag får ha dem kvar mycket mer än jag tidigare gjort.