Min lycka är gjord! Gick idag in på Språknämndens sida och gissa vad jag hittade? Jo, ordet färst finns och har funnits så här står det:
”Ja, man kan böja det få, färre, färst. Det är ovanligt, men försvarar väl sin plats. Man kan jämföra med illa, värre, värst och stor, större, störst.
Färst är en gammal svensk böjningsform som det senaste seklet fallit i glömska. I stället har mer eller mindre omständliga omskrivningar kommit i bruk, som ”lägst antal”, ”det minsta antalet” etc. Färst är både kortare, smidigare och naturligare. Använd det!”
Så från och med idag ska ordet ”färst” bli ett frekvent återkommande ord i fru J:s vokabulär!
