Posted On: onsdag, juni 3rd, 2009 at 10:18
Igår var jag på musikal, dotterns klass skulle äntligen visa upp sin trollmusikal som de förberett och tränat på i en hel termin. Och igår var alltså den stora dagen, förväntningarna var höga. När alla vi föräldrar och syskon, samt även fotograf och journalist från lokalpressen (dit dottern för övrigt mejlat och bett dem komma) hade satt oss ner kunde föreställningen börja….eller? Trollkören satt på plats, presentatören likaså, sufflösen var redo och även den som skötte musiken men inget hände. Alla i trollkören började skruva på sig lite grann, fröknarna tisslade och tasslade och till slut klev ena fröken fram och sa att de väntade på en av skådespelarna som hade försvunnit. Trollkören fick sjunga en låt så länge, sedan en till och efter det en till…fortfarande hade inte skådespelaren dykit upp. Då hör man en röst från publiken (den försvunna skådespelarens lillebror) ”Är A och bajsar?”. ”Ja” svarade någon. ”Det vet man ju hur länge det kan ta” kommenterade lillbrorsan. Så satt vi där i ungefär 10 min och då kom han tillbaka, helt oberörd. För honom var det så självklart, han var bajsnödig och han är en långsittare – klart att alla ska vänta på honom.
Hur som helst, musikalen kunde börja och de var sååå duktiga. Den starkast lysande stjärnan var förstås dottern, trolldoktorn, i alla fall i mamma och pappas ögon.
Categories: Blandat
Eva skriver: 
Underbart! Dels att dottern naturligtvis var bäst, dels att ungar kan vara så underbart självklara i att världen cirklar runt just dem.