RSS Feed

  1. Jag – Carolina Gynning?

    oktober 5, 2012 by mammispammis

    Alltså, jag kom av mig. Vi fick hem en liten hundvalp och plötsligt befann jag mig i en bubbla, nästan lik den bubbla som jag levde i när dottern var nyfödd. Ingen ork till att skriva bloggar och ej heller till att läsa andras bloggar. Huvudet blev liksom tomt på något vis. Men nu har det gått ett tag, vi har fått fungerande rutiner och förhoppningsvis har huvudet fyllts av ett och annat som jag också känner att jag behöver skriva av mig om. Antagligen är det ingen som längre tittar in här, då det ju inte varit någon aktivitet på evigheter. Men jag har ju aldrig haft intentionen att ha någon megablogg med massvis med läsare utan skrivandet är mer för min egen skull, för att få ur mig det jag tänker och tycker.

    En liten rolig episod inträffade igår då jag fick en märklig kommentar på ett inlägg som jag gjort för länge sedan:

    Hej!Vet inte riktigt hur jag ska bf6rja, haopps att du le4ser detta.. Din blogg e4r verkligen sjukt bra!! Jag he5ller pe5 att le4sa din bok ” Ego woman” som e4r oerhf6rt bra. Jag visste inte riktigt vem du egentligen var som person, men efter att jag bf6rjar le4sa boken ff6rstod jag att du var en me4nniska som e4r annorlunda e4n de andra, du har ne5got speciellt, vilket man inte tror ne4r man ser dina bilder. Din personlighet fe5ngade mig och jag kan inte sluta le4sa din bok haha..Ange5ende din vikt som me5nga tycker att du ge5tt upp i vikt se5 anser jag att du inte alls ser tjock eller varken gravid ut, du har ju fan perfekta kroppen, och den e4r din. Andra e4r nog ff6rmodligen avundsjuka pe5 dig… Din blogg e4r bra och du verkar vara en sann person med me5nga olika ke4nslor..

    Alltså människan tycks tro att jag är Carolina Gynning! Hur sjutton gick det till, undrar jag.

     

    Category Okategoriserade | Tags: | 4 Comments

  2. Slut på semestern!

    juli 9, 2012 by mammispammis

    Rackarns så dålig jag är på att skriva här, och lika dålig är jag på att läsa andra bloggar. Jag har ju nästan blivit småbarnsmamma igen, så tiden och orken finns liksom inte alltid där. Men skam den som ger sig, jag försöker rycka upp mig ytterligare en gång.

    Sex veckors semester försvann med en ryslig fart, nu är jag i full gång på jobbet igen och självklart kom det fina sommarvädret precis när det var dags för mig att börja arbeta igen. Så speciellt mycket sol fick jag inte på min ledighet, jag och lilla hunden har mest traskat omkring i regn, kyla och blåst. Men nu är de andra två i familjen lediga och då måste jag ju så klart unna dem och alla andra semesterfirare det fina vädret…

    Semestern avslutades med att jag och dottern åkte till Stockholm i fyra dagar. Varje gång jag kommer dit blir jag lite nostalgisk och längtar tillbaka till den tid då vi bodde där. Stockholm är ju så fantastiskt vackert och så finns det alltid något att göra, något jag saknar enormt mycket i den här stan. Men det finns också sidor av Stockholm som jag tycker mindre om och det är stressen, trängseln och smutset – för det är smutsigt där! Kanske inte så mycket skräp, men klet och smuts, jag vill nästan inte ta i någon hissknapp, ledstång eller annat för det känns bara äckligt. Och en annan sak som gjorde mig riktigt beklämd den här gången var tiggarna! Visst fanns det tiggare även när jag bodde där, men inte alls i samma utsträckning som nu. De var som flugor, fanns precis överallt. Någon låg på alla fyra mitt på Drottninggatan och skakade som ett asplöv, en annan låg ihopkurad en bit därifrån, en tredje var krum och krokig och linkade omkring med en käpp och så fortsatte det. Dottern sysselsatte sig med att räkna dem och på bara ett par timmar hade vi stött på 10 stycken! På pendeltåget stötte vi så klart på de där som delar ut små kort med text om att de har en sjuk släkting som behöver läkarvård osv…

    Jag må vara elak, men jag ger inte de här människorna pengar, för jag tror inte att det är den rätta vägen att hjälpa och jag är heller inte säker på att just de är de som är mest behövande. Jag köper Situation Stockholm när jag är i Stockholm och Vasaplan när jag är här hemma och jag skänker bidrag till Stadsmissionen som jag tycker gör ett fantastiskt jobb. En och annan gång åker också en slant ner i Frälsningsarméns bössa och deras insamling till hemlösa.

    Men en sak har jag lärt mig och det är att inte bara låtsas om att jag inte ser eller hör de människor som ber mig om en slant. Jag bemödar mig om att ge dem en en blick och säga nej eller skaka på huvudet, för DET tycker jag att alla är värda.

    Category bemötande, iakttagelser, människor | Tags: | No Comments

  3. Fy skäms på mig!

    juni 9, 2012 by mammispammis

    I morse gjorde jag något som jag inte är vidare stolt över. Klockan 5.00 väcktes jag av lilla hunden och det var dags att gå ut. Väl framme på rastplatsen här intill såg jag att en man låg och sov intill en björk och vad gjorde jag? Jo, jag vände snabbt därifrån och gick en annan väg!

    Väl hemma igen började jag fundera över min reaktion. Varför gjorde jag egentligen så? Jag fylldes av ett lätt obehag när jag såg honom ligga där och fick för mig att jag inte skulle närma mig honom för att han kanske kunde vara våldsam eller så. I stället borde jag så klart ha försäkrat mig om att han inte var sjuk eller kanske till och med död, men så nobel var jag alltså inte utan smet raskt därifrån.

    Vid frukostbordet berättade jag detta för familjen och förklarade så gott jag kunde för dottern hur dumt jag hade reagerat och hur jag i stället borde ha gjort. För det är ju faktiskt så att även om det var en fyllskalle som låg där så kan även de behöva hjälp, precis som alla andra.

    Vad trist det känns att inse att jag gjort fel, att jag inte reagerat så humant som jag faktiskt tycker att man bör göra. Men förhoppningsvis har jag lärt mig något om detta, att jag nästa gång inte ska fega ur utan faktiskt bry mig om mina medmänniskor – det mår både de och jag bättre av.

    Men en liten god gärning har jag i alla fall gjort idag – köpt tidningen Vasaplan (Umeås motsvarighet till Situation Stockholm) av en mycket älskvärd försäljare på stan.

    Category människor, självinsikt | Tags: | 3 Comments

  4. Idrottslärare

    juni 1, 2012 by mammispammis

    Min tillvaro nu under semestern består mestadels i hundpromenader och den här gången passerade jag skolan som ligger alldeles här intill. Det pågick en idrottslektion och man spelade fotboll. Den lektionen kändes inte som något annat än ren och skär uppvisning från några av eleverna. De glänste fritt omkring på planen, passade till varandra och gjorde mål. Detta medan resten av eleverna från en början ivrigt sprang omkring och hoppades att få en passning, men ju mer tiden gick blev de allt mer loja och uttråkade då de aldrig ens fått komma i närheten av någon boll. Det gjorde nästan ont i mig att se hur de tappade modet och intresset och det är ju inte svårt att räkna ut att dessa barn inte kommer att jubla speciellt högt nästa gång de får höra att det står fotboll på schemat.

    När jag såg det här funderade jag på idrottslärarens roll. Vilka är det som blir idrottslärare? Ja, inte tror jag att det är de som själva har haft det lite svårt på idrotten i skolan. Nej, allt som oftast är det nog de som själva var de där som glänste på lektionerna och som var och är riktiga sportfantaster. Och visst, det är ju bra. En lärare som brinner för sitt ämne vill man ju ha. Men just när det gäller idrott så tror jag att det är grymt viktigt att läraren också är insiktsfull och kan se varje unges potential. Alla har inte förutsättningar eller intresse nog för att bli duktiga i idrott. De barnen måste man peppa och ge stöd, få dem att tycka att idrotten är rolig och därmed också släppa in dem.

    Så kanske man ska ändra intagningskraven till idrottslärarutbildningen – dåligt betyg i ämnet idrott?

    Category barn, skola | Tags: | 2 Comments

  5. Föräldrar utan insikt

    maj 30, 2012 by mammispammis

    Jag tycker att jag har världens bästa unge, precis som alla andra föräldrar (som är något sånär sunda och friska) tycker om sina barn. Men jag försöker ändå inse att hon också kan göra fel och inte alltid gör som man förväntat sig. Det kan göra mig alldeles galen när jag hör föräldrar försvara sina barn till oändlighet, det finns liksom inget som helst utrymme för att ens kunna ta till sig en liten gnutta av eventuell kritik som kommer. För deras barn skulle minsann aldrig… Som förälder ska man absolut stötta sina barn och finnas till hands när det behövs, men man gör dem ingenting annat än en björntjänst om man till varje pris försvarar dem och vägrar inse att de också kan göra fel.

    Jag har vid olika tillfällen pratat med mammor som beskrivit sina barn som väldigt snälla, att de aldrig skulle vara dumma mot något annat barn etc och det har handlat om barn som jag har sett och hört bete sig väldigt illa mot andra. Senast igår hände det, då jag kontaktade en mamma till en dotter som hade bitit min dotter riktigt illa på armen! Då fick jag veta hur snäll denna flicka har varit i hela sitt liv, nästan för snäll enl mamman och där satt jag och visste att just den här flickan vid flera tillfällen har bitit andra klasskamrater och jag har också med egna ögon sett hur illa hon beter sig på nätet i olika forum som tjejerna och killarna hänger på.

    Jag tror att vi föräldrar ibland måste plocka ner våra barn från den piedestal vi placerat dem på och inse att de också är människor med fel och brister som precis alla andra. Vi kommer inte att älska dem mindre för det och de kommer inte att älska oss mindre för det, tvärt om så tror jag att vi får en mycket sundare relation.

    Category barn, föräldraskap | Tags: | 1 Comment

  6. Ohängda marodörer

    maj 12, 2012 by mammispammis

    Varför har en del människor så svårt för att fostra sina barn? Skulle det vara något fel att lära dem att sitta still och sköta sig i olika sammanhang? Som t.ex när man går på restaurang, då ska baske mig ungarna sitta vid bordet och inte springa runt runt som vettvillingar i lokalen! Igår var vi och käkade middag och råkade ut för precis en sån familj. Deras två ungar sprang gatlopp i restaurangen, runt runt hela tiden. Och självklart var de ju tvungna att skrika samtidigt som de sprang också. Och kvar vid bordet satt föräldrar och antagligen vad som var far- eller morföräldrar och tycktes anse att det var fullkomligt normalt att deras barn skulle få göra så. Och när familjen skulle hämta mat vid buffébordet lyckades de små marodörerna även tränga sig före en hel massa människor och när någon sa ifrån log en av de vuxna i sällskapet och sa ”Ja, de har så svårt för det här med köer” . Men vad sjutton – LÄR ungarna att köa då och låt dem inte bara göra som de vill!

    Nej, fram för mer uppfostran – det mår ingen unge dåligt av!

    Category barn, föräldraskap | Tags: | 2 Comments

  7. 10 dagar kvar

    maj 7, 2012 by mammispammis

    Nu är det inte länge kvar. Om 10 dagar åker vi och hämtar hem våran lilla Semla! Allt är fix och färdigt här hemma, resbur, koppel, matskålar, borste, klotång, bajspåsar och annat smått och gott är inhandlat. Det är bara hon som fattas. Detta innebär också att det bara är 10 dagar kvar tills jag har semester! Min genom tiderna tidigaste semester någonsin, och så blir den lång också. Från 17 maj till 30 juni är jag ledig, förutom några korta inhopp som jag har lovat göra. Det kommer att bli en annorlunda semester och ledighet för hela familjen i sommar, inga längre resor ska vi göra utan mest vara hemmavid och göra den nya familjemedlemmen hemmastadd. Lite pirrar det allt i magen inför det ändå ganska stora åtagande det är att skaffa hund, nu är det upp till oss att fostra henne till en trevlig liten hund och inte någon odräglig byracka.

    Category hundar, Okategoriserade | Tags: | 4 Comments

  8. Angelägna bloggar

    april 21, 2012 by mammispammis

    Det finns många utsatta människor i vår värld, men det finns några som jag ömmar lite extra för och det är våra hemlösa medmänniskor. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur det ska kännas att leva i ett land som Sverige, som till synes är ett rikt och väl fungerande land, och inte ha ett eget hem. Att inte ha en egen säng att somna och vakna i, ett eget badrum, en soffa, en tv, ett matbord, ett välfyllt kylskåp etc. Att inte ha ett socialt nätverk att luta sig mot om något skulle hända.

    Idag såg jag att situation Stockholm har gett hemlösa människor möjligheten att skriva egna bloggar. Läs dem!

    Category bloggar | Tags: | 2 Comments

  9. För varenda unge

    april 21, 2012 by mammispammis

    Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

    Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

    Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
    Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
    Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

    Category Okategoriserade | Tags: | No Comments

  10. En människa som alla andra

    april 18, 2012 by mammispammis

    Dottern säljer majblommor. Ett bra ställe med mycket folk är centralhallen på sjukhuset, så när hon slutade skolan igår kom hon upp dit. Jag jobbade kväll så när jag hade min matrast höll jag henne sällskap (på behörigt avstånd så klart) medan hon gick omkring och sålde. På ganska långt håll såg jag att en äldre, berusad, smutsig och tandlös man kom raglande. I mina vuxna ögon alls ingen presumtiv kund, men i 10-åringens ögon en människa precis som alla andra så dottern stegade frankt fram till honom och sa ”Hej, vill du köpa en majblomma?”. Den berusade mannen, som alla andra gjorde stora lovar kring för att slippa komma i hans närhet, stannade förvånat upp och frågade vad hon sa och hon upprepade sin fråga. Han tittade länge på henne, log lite grann, klappade henne på axeln och svarade ”Nej tack”.

    Där jag stod en bit ifrån kände jag hur jag blev lite tårögd när jag iakttog deras möte. Den här mannen, som livet gått hårt fram med, är säkert alldeles klart medveten om hur folk undviker honom och ser ner på honom. Ingen människa tar frivilligt kontakt med en sådan man utan tar långa omvägar för att slippa stöta ihop med honom. Någonstans i hans ögon tyckte jag mig kunna se en värme och glädje över att en liten tjej självmant stegade fram till honom på samma sätt som hon gjorde med alla andra.

    Kanske var det så att min 10-åring faktiskt gjorde hans dag genom denna lilla gest som hon själv inte alls refleketerat över.

    Category barn, människor, möten | Tags: | 3 Comments

Older Entries